Känsliga tittare varnas

Vi har varit på Leninbadet och det är Lenin överallt i form av byster och bilder. Men först åt vi lunch på Gästis Matsalar; en synnerligen välsmakande sådan: lammfärsbullar och nån sorts mozzarellaindränkt potatis. Det enda felet var broccolin, den överlät jag med varm hand åt Ellinor. Som Bush den äldre sa: ”I do not like broccoli. And I haven’t liked it since I was a little kid and my mother made me eat it. And I’m President of the United States, and I’m not going to eat any more broccoli!” Jag kan inte ens uttala ordet utan att må illa. Man kunde tro att det var broccoli som presidenten åt när han spydde i den japanske premiärministerns knä.

Ellinor lämnade den sista köttbullen så jag virade in den i en servett och bar hem den till Vanna. Så jobbar jag. Mitt under pågående viktminskning. Men vad f*n.

Vi tog en promenad. Havet glittrade. Tidigare hade Vanna och jag gått på samma ställe som igår och det var på sätt och vis vackrare idag, trots mindre snö. Solen sken ju. Jag frågade min mor – som är väldigt intresserad av väder och vind – häromveckan: ”Brukar vintrarna vara så här solfattiga?” Hon sa nej men om hon har något vetenskapligt stöd för den uppfattningen vet jag inte.

Kvart över fyra checkade vi in på Leninbadet. Ellinor satte på duschen men glömde ta ner munstycket. Den sprutade rakt ut i omklädningsrummet och träffade mig i fejjan. Det är viktigt att duscha för annars fungerar inte badets reningssystem, deklarerade en upplysningsskylt. Inga tvål- och schamporester!

Jag sa att vi verkligen får hoppas att det inte är en massa folk i bassängen. Jag hade läst nån recension där nån klagade på ungar. UNGAR? sa Ellinor med stora bokstäver – vem tar sina ungar till Leninbadet? – och började tala till en tänkt mamma: ”Alltså, jag respekterar att du har tryckt ut en grej från din livmoder, men…” Det slutade med att vederbörande skulle ”skaffa barnvakt”. Farmor som lever i föreställningen att du är barnkär, sa jag.

Vi inledde med ett fotbad och intog därefter bubbelbadet. Eller rättare sagt gick vi först till bubbelbadet men beslöt att göra något annat när det satt tre gubbar i badet, varav en valross. Vid återkomsten var gubbarna försvunna. Vattnet var lugnt och stilla. Sen kändes det som om en osynlig hand grep tag i en, det var bubblet som forsade ut från väggarna. Under detta dån kunde ingen göra sig hörd, det var meningslöst att ens försöka. Jag funderade på hur det gick ihop med Lenins ord att bad ska vara en plats för lugn och ro och stora tankar. Inte hade väl Lenin bubbel?

Hans plats var alltid densamma, nämligen längst in till vänster i det som hos oss är en bubbelbassäng, men som där var ett ryskt hetbad. På 1950-talet renoverades badet och fick då officiellt namnet Leninbadet.

Leninbadet är en kopia av Lenins favoritbad i Sankt Petersburg som han frekventerade innan regeringen flyttade till Moskva 1918.

Bubblet drogs igång var femte eller tionde minut. Det var bekvämt att sitta/ligga där. Som mest var vi sex i badet.

Vi visste att det fanns te och frukt. Det var bara det att vi inte var särskilt sugna på något varmt när vi legat i ett varmt bad. Vi drack lingondricka och bläddrade i elfte bandet av Lenins samlade skrifter respektive Amelia.

Stärkt av denna lingondryck fick jag för mig att prova ångbastun. Hur går det? frågade Ellinor genom dörren. Jag kan inte andas, svarade jag. *testpilot* Det kändes som om man skulle dö kvävningsdöden. Men man vande sig. Jag doppade mig upp till knäna i kallbadet.

Andra gången jag satte mig i ångbastun tänkte jag på 80-talets bastumord och hur det måste ha känts att få svårare och svårare att andas. Ångbastu rekommenderas inte för folk som har någon form av andningsfobi. Men för mig var det en höjdpunkt.

Vi körde ytterligare en omgång i bubbelbadet och hade ingen aning om vad klockan var. Jag tror inte där fanns någon. Jag tror att meningen var att den stressade nutidsmänniskan skulle förtränga tiden.

Upplevelseduschen gav mig hemska fantasier. Tänk om det är gas istället för vatten? Men det var ju inte Hitlerbadet. Det var en stor dusch i taket och iskallt eller asvarmt. Det var inget märkvärdigt med det. Jag förstod inte poängen. Man kan lika gärna duscha vanligt. Jag tittade på klockan i omklädningsrummet; vi hade varit där i tre timmar. Helt möra tumlade vi ut i kylan. Som om man bytt skinn.

Under över alla under

Jag dog glädjedöden när jag såg hur mycket snö det kommit i stan. Rekord!

Min lilla bil -halvt igensnöad.

Sen fick Vanna för en gångs skull leka med en hund. Hade det varit en tik hade jag inte släppt henne. Han nio månader, hon nio år. Han var en labradoodle + golden. Ägaren hade nåt namn för det, jag har glömt vilket. Skällde hela tiden när han lekte vilket jag skyller på pudeln i honom.

Vi retrievrar skäller bara när vi vaktar. Då skäller vi (jag) desto mer! /Vanna
En mycket exotisk företeelse på dessa breddgrader.
Det är inte bara Vanna som doppar huvudet i snön.

Vanna simmar

På Vannas nioårsdag hade vi bokat in första självsimmet på hundsimmet. Det blev ungefär som jag befarat. Svårt.

Jag följde med uppför rampen och slog huvudet i taket. För att kunna vistas däruppe måste jag huka mig och putta Vanna framför mig. På något sätt fick jag i henne och hon tog omedelbart närmsta leksak. Ingenting stärker en retrievers självförtroende som att ha nånting i käften. Vanna är enligt instruktören ”helt orädd” i vattnet och det är inte konstigt eftersom hon älskar vatten, det är bara det att hon inte älskar bassänger.

Hur som simmade hon ganska glatt men kastade likväl längtansfulla blickar mot rampen och befrielsen och försökte simma dit ibland. Men jag drog henne i dummysnöret eller höll henne i flytvästens handtag.

Hur skulle jag få upp henne? Jag ville inte att hon skulle springa upp och kanske ramla ner på golvet – det hade blivit ett långt fall, det är rätt högt. Alltså blev jag tvungen att kravla upp och försöka ta emot henne. Då fattar hon inte att hon ska gå upp på rampen utan tror att hon ska ta sig över bassängkanten. Fan! Jag undrar hur alla andra bär sig åt. Allting är så enkelt för folk alt. berättar de aldrig om sina misstag eller svårigheter.

Förresten glömde jag låsa dörren. Men jag duschade inte, jag bytte bara om och duschade hemma. Vanna sveps in i morgonrocken för att slippa täcket som hon så innerligt avskyr. Hon avskyr flytvästen också men inte lika mycket.

Andra gången råkade instruktören vara på plats och gav oss en hand på grund av sitt hjärtas godhet. Hon svingar sig över kanten när hon ska i och ur bassängen.

Det finns en stege. Tyvärr inget alternativ för mig som måste tvinga ner Vanna. När hon skulle upp försökte jag vara kvar i vattnet men det gick bara inte. Jag kunde inte hjälpa henne och hon kunde inte hjälpa sig själv, det slutade bara med att hon höll på att skada sig (min största fruktan). Benet hamnade mellan rampen och sargen. Jag fick göra som förra gången och själv gå uppför rampen och då fick jag bra tag i flytvästen och kunde hiva upp henne utan problem. Sen gleeed jag tillbaka och tog stegen upp!

Nu fick hon kämpa hårdare med motstånd (elak matte håller i flytvästen så att hon simmar på stället) och betydligt mer ansträngande övningar. Det är askul att vara i vattnet med hunden – betydligt roligare än att stå/gå bredvid. Jag tänker introducera henne för jetstream efter fem gånger. Här ska inte bara skapas kondition, här ska byggas muskler!

Det känns som om jag själv har tränat när vi kommer hem, jag måste ju duscha. Och vilken fräsch hund man får, hon duschas numera två gånger i veckan! Jag ska passa på att schamponera henne där en dag.

Tredje gången: Vanna är på strålande humör när vi går in men det är hon när vi går till veterinären också. 😂 Idag plågade jag henne i minst en kvart med vila var femte minut. Nästa gång blir det tjugo minuter. Hon råkade själv sätta på jetstreamen. 🙂 Ett bra sätt att få henne att öka farten är att konkurrera med henne – som variation till att hålla dummyn framför nosen.

De har satt nån halkfri matta på rampen och Vanna kunde äntligen ta sig upp för egen maskin. 👍

Retar mig bara att jag alltid glömmer stretcha henne.

Sorg

Det är märkligt det där hur vissa dödsfall går en obemärkt förbi – till ens egen förvåning – medan andra river hjärtat itu. 😢 Han blev lika gammal som min far och det gick ungefär lika fort. Han älskade hundar, hojar och rock’n’roll. Men det är väl bara att keepa on. ❤✊

Vanna har slutat hosta?

Det verkar så. Jag avmaskade henne 19/3. Med tanke på hur mycket olämpligt hon får i sig på promenaderna var det nog läge i vilket fall. Jag har nu också lärt mig att hon inte bör äta hästskit. Hästens parasiter smittar inte hunden men: ”Om din hund äter hästbajs finns förmodligen även risken att den får i sig avföring från andra djur.” Jag avmaskar inte Vanna regelbundet, man ska inte göra det – som man gjorde förr. Orsaken är rädslan för resistens. Hade jag varit riktigt duktig hade jag gått till veterinären och gett dem tre avföringsprov för att veta exakt vilken mask hon var angripen av alt. använt mig av ”kolla masken”. Det senare är inte lika tillförlitligt. Jag fuskade och köpte maskmedel med brett spektrum.