Jag är med i en myomgrupp på Fejjan. Idag var det en kvinna som fått blod för andra gången i år, hon hade Hb 82. Myomet var 13 cm i diameter. För kvinnor i barnafödande ålder – som hon – kompliceras saken när de vill ha (fler) barn.
Jag tyckte gränslöst synd om henne.
Min kusins unga fru var i samma läge, hon ville inte ta bort livmodern men höll på att förblöda till följd av en rad olyckliga omständigheter.
Att vara kvinna är ingen lek. I alla fall ingen rolig lek. Själva kroppen är ett straff. Varje månad ska du lida. Och när det ena lidandet upphör ersätts det av ett annat. Kvinnokroppen är bara snäll innan du fått din första menstruation (vid typ tolv års ålder) och när du kommit ut på andra sidan klimakteriet. Alltså när du är ett barn eller en tant.
Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»
Vilket kön att tillhöra – ett kön som hela tiden blir våldtaget och som kulturprofiler behandlar som dött kött. Som Peter Madsen tar livet av. Som Trump hånar.
I DN är det ett stort reportage om Michelle Obama:
Efter otaliga läkarbesök finner sig den unga Michelle Obama ensam i badrummet beväpnad med en uppsättning sprutor. Några ska stänga ner hennes äggproduktion, några ska stimulera den, hur som helst ska de dagligen tryckas in i låret. Barack Obama är borta i jobbet och allt är orättvist. Det enda han behöver göra är att producera ett provrör med sperma. Det är hon, kvinnan, som sitter fast månad efter månad med dagliga ultraljud, blodprover och folk som petar henne i underlivet med verktyg av metall.
Här skrattade jag högt:
Ja, Barack Obama har läst en massa böcker om IVF men det är för att han alltid läser en massa böcker. Det är hon som är tvungen att gå igenom hela processen.
Välkommen till kvinnokroppen! som Katrine Marçal skriver. Vårt blod spills inte på slagfälten. Kriget utspelar sig i underlivet.
Vovven Vanna 