Annus Horribilis

Allting föll sönder omkring mig.

Vi levde i ångest över familjemedlems cancer. Jag trodde – på goda grunder – att jag själv hade cancer. Jag genomgick koloskopi på grund av ärftlig tjocktarmscancer och hade ett av de typiska symtomen.

Gynekologen föreslår hysterektomi efter att jag fråntagits en fungerande medicinering 😢 till följd av andra kvinnors leverskador. ”Endast patienter som inte lämpar sig för kirurgisk behandling kan använda Esmya under en längre tid.”

Vanna börjar hosta i början av året och vi går till veterinären från mars till september, hon sövs ner två gånger och får fem olika mediciner. Ingen har effekt. Jag fruktar att jag ska förlora henne när hon en dag fastnar i ett hostanfall. Jag fruktar att hon bara har veckor eller månader kvar när hostan är som värst.

Jag lägger en massa pengar på veterinärvård och jag blir av med 11 000 när jag glömmer göra ansökan om aktivitetetsstöd före den 15 i månaden. Reglerna har ändrats, pengarna blir inte längre utbetalda i efterskott. Jag hatar mig själv.

Någon öppnar min väska och tar min plånbok i den mest överfulla tunnelbanevagn jag någonsin stått på. Jag skulle inte säga att man förlorar en del av sin själ men man tappar bokstavligen en bit av sin identitet.

Bilar stannar, datorer kraschar, telefoner fungerar inte. Jag köper en ny dator och måste lämna in den för reparation efter bara några månader. Jag får tillbaka den i samma skick.

Barnens morfar dör mitt i sommaren. Den första december var det fem år sen Erik dog. Det är sex år sen pappa dog, två år sen Eva dog. Människor som alltid funnits finns inte längre.

Jag går hos en psykolog som ska lära mig acceptera depressionen som en sjukdom. Det är inte skamligare att jag är deprimerad än att Stina har migrän och Kalle reumatism.

Jag går till en sjukgymnast för smärtan. Hon ordinerar ett träningsprogram som ska utföras tre gånger om dagen, resten av livet.

Jag praktiserar på Granngården.

Jag påbörjar en utbildning. Jag fattar inte hur jag ska klara det men det gör ingen annan heller – alltså hur de ska klara det. Vi är alla katastrofala.

Jag pluggar teckenspråk och känner mig som en papegoja som ska härma mänskligt tal. Jag kan säga mamma, pappa, syskon etc men jag kan knappt bokstavera mitt eget namn.

Det bästa? Att jag gick på en Van Morrison-konsert igen efter 25 år och att jag fick dricka vin med Jonas på vardagskvällarna när jag var i Stockholm och att jag fick bo i min kusins källare. Att jag kunde gå i Gamla stan och vara overkligt lycklig över att känna mig förflyttad till 1700-talet. Ensamheten, den kalla luften, de höga husen, de smala gränderna, kyrkklockorna som ringde. Att jag besökte Millesgården, Nationalmuseum och Nobelmuseet samt Skogskyrkogården.

Till det goda hör också att jag gör en pensionärsresa till Wien som jag finner mig älska. Nationalbiblioteket! Operahuset! Schönbrunn! Hofburg! Allting är rent och vackert.

Jag tänker mig en tillvaro som wienare i nästa liv.

I övrigt är jag fett stolt över att jag övervann min fobi som jag plågats av sen jag var i tioårsåldern. Bakslag kommer säkert men jag vet att jag har gjort ett (bestående) genombrott.

Vannas tävlingsdebut 👌

Årets läsupplevelse skön: Gun-Britt Sundströms klassiker Maken. Årets läsupplevelse fack: Jens Liljestrands biografi om Vilhelm Moberg.

Släcka lampan med nosen

Inspirerad av Erikas jobbiga tricksövningar kontemplerade jag över det faktum att Inka kunde betydligt fler och bättre tricks än Vanna. T.ex. kunde jag stå i köket och be henne släcka lampan i hallen. Dessvärre är Vanna för liten för att hennes långa nos ska nå upp till kontakten. Men om hon står med framtassarna på en pall? Fast det blir ju inte roligt. ”Kan du släcka lampan, jag ska bara hämta pallen.”

Hur som. Varför inte testa. Jag måste först ta bort krukväxt och ljusstake från pallen. Nu fick vi två moment att lära in: ställa sig på pallen och släcka (eller tända) lampan. Vanna ställde sig omedelbart på pallen, hon är beredd att slå knut på sig själv för godis/äpple. Då upptäcker jag att pallen är hal för galna flattar. Det blir värre och värre: ”Kan du släcka lampan, jag ska bara ta fram pallen och fårskinnet.”

Det allra värsta är att Vanna blir så gravt upphetsad. Hon som i normala fall är en lugn och stillsam flat med nerverna under kontroll (även när hon apporterar!) ballar fullständigt ur så fort det vankas godis som ska förenas med någon form av prestation. Svansen börjar slå och som lägenheten är liten slår den i överallt. Donk donk donk donk!

Denna första övning gick mest ut på att klicka när hon var i närheten av kontakten. En gång lyckades hon tända den med tassen. Man tager vad man haver. Får man inte önskad reaktion med en nos testar man med en tass. 🍎

Vi är inte bra på tricks. Vi har massor med påbörjade och aldrig avslutade tricksövningar som inte går att briljera med på släktmiddagarna. Vi drömmer stort och det blir smått. Den idiotiska ”gå på mattes fötter”-övningen sitter ännu inte som den ska efter åratal av träning.

Men det är vägen som är mödan värd. Bättre lyss till den sträng som brast. Huvudsaken är inte att vinna, Vanna.

– Undra på det som du hetsar upp dig.

Ohämmat skryt

Malin fick ett frankerat kuvert att skicka hem resultatet i. Häromdagen damp det ner ett större kuvert. Hon tyckte att det var synd att vika diplomet. 🐩 ”Grattis till er superfina prestation! Det är inte många som lyckas med det på sin första tävling.” Nu kan det bara gå utför. 😂

Vi var 50 tävlande. Varje moment ger 25 poäng om hunden hittar doften. 30 stycken hade 100 poäng och 0 fel och fick diplom.

Placeringen sker efter poäng, fel och tid. Vanna blev… tadaa… 8. 👏 De totalplacerar inte bara utan man kan se de enskilda momentens placering från 1 till 50. Hon var nr 6 i behållarsök, övriga placeringar: 19, 20, 13. Behållare is da shit.

Ettan (nova scotia duck tolling superretriever) och tvåan (border collie) gjorde alla söken på mindre än en minut! Absurt.

Som Vanna såsade. 😋

Fem fick SSE på ett av söken = Särskilt Samspelt Ekipage. Undrar vad de förarna gör för konster? Men jag klarar ju hellre alla moment än får ett SSE i ett och bommar ett annat.

I den interna uppgörelsen mellan flattarna vann Vanna (8 som sagt 🤗) över Ville (27).