Handgripliga hjälper

Jag har fått införa handgripliga eller snarare fotgripliga hjälper för att inte Vanna automatiskt ska sätta sig i fria följet som det kanske inte heter i rallylydnad. Jag vet att man inte får toucha hunden men detta ska såklart tas bort när vi kommit lite längre.

Det jag tycker är trist är att jag nog måste införa ett sittkommando för jag tror det blir svårt för henne att skilja på tystnad och ”stå”. Jag har varit mycket stolt över hennes fotgående på sistone och att hon sätter sig så fort jag stannar – men säg den glädje som varar beständigt. Ingen kan i alla fall ta ifrån mig glädjen (?) över hennes tempoväxlingar. Fy fan vad bra hon är på att växla mellan jättelångsamt och supersnabbt. Naturlig talang!

Uppdatering

1989 intervjuade Stina Dabrowski den av mig högt älskade Thåström och säger att han är noga med att han är född på Södersjukhuset. ”Det var nån tidning som skrev att jag var född i Halmstad”, säger Thåström då, ”där gick gränsen.” Hade de felciterat honom om Haverdal? Hur man nu kan göra det. Eller så behagade Sveriges enda rockstjärna skämta.

Jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, jag kommer aldrig komma hem. 🖤

Det är vackrast när det triftar

Det var vackrast när det triftade. Jag hade tänkt komma tillbaka till Getterön en annan dag med bättre kamera och soligare väder. Jag trodde jag kunde fota trift långt in i juli. Ha! Allting var överblommat. Så går det när man är ett pucko som tar saker och ting för givna. Men hela maj har ju varit en kall besvikelse. Jag bryr mig inte så mycket, jag har fullt upp med mina (och andras) hälsomässiga problem. Det är svårt att känna någon glädje över naturen i vilket fall som helst. Men nästan omöjligt när det är så här. Vi har haft mellan 10 och 15 grader i princip hela tiden.

Att lära gamla hundar stå

Om jag, Vanna, var bäst i klassen på nybörjarkursen i rally var jag, Vanna, sämst i klassen på fortsättningen. Varför har ni inte sagt nåt? Bojan och Selma? Ni kunde väl ha förvarnat? Att det skulle bli så mycket stående och liggande? Momentet där jag skulle stå på en och samma fläck medan matte gick runt mig var ett skämt för denna flatte. Haha! Det lät sig inte göras. Matte ba (sammanbitet): ”Vi får öva på det hemma.”

Det enda vi har tränat är att jag ska sätta mig vid sidan när matte stannar och så ska jag plötsligt stå? Vad är det för utställningstramserier?

Vår bästa skylt är spiralen när jag bara ska gå vid sidan och se glad ut. Det är min starka sida! Douze points.

Mina kollegor idag var en brun mellanpudel, en beige cockerpoo samt en bichon havanais. Jag kan om jag vill vara ganska studsig men mellanpudeln var min övertik på den punkten. Hon studsade sig igenom hela banan.

Vad gäller hopphindret var det lite lågt för min person. Det var lite som om Patrik Sjöberg skulle ha lagt ribban på 1,27. Men men. Jag hoppade med (till synes) stor glädje båda gångerna! Man får ju låtsas att det är roligt även om det inte är det.

Efteråt sov jag i fikastugan som vanligt – innan det var dags att titta på kultingarna. Minigrisar som fått miniungar. Alla ba: Åh! Ah!

Var tionde vecka måste den här grisen klippas. [Vanna! Inte grisen.] Det intressanta med den var att cockern i den var amerikansk och inte engelsk. Den var mycket lugn till sättet. Bara ett år yngre än mig. Den åtnjöt gratis veterinärvård via ägarens brorson. Vad jag förstår kunde den få de mest exklusiva behandlingar utan att det kostade ett öre.

Mellanpudeln hade en makaber [Vanna!] frisyr.
Mardrömsskylt
Så fina silkesapor. [Vanna! Silkeshöns]
Alla har de samlats bara för att glo på mig. Jag upphör aldrig att fascinera.

Haverdals naturreservat

Jag är för fan född i Haverdal, har jag ett bestämt minne av att Thåström en gång sa. (Vi är släkt.) Enligt Wikipedia är han född i Vantörs församling i Stockholms stift. Men hans mor var vid sin död skriven i Haverdal, Halmstads kommun, och hans far sägs ha varit major på I 16. Båda föräldrarna kom från södra Halland.

Hur som haver 😁 besökte Vanna och jag inte bara Haverdal utan Haverdals naturreservat. Det var något extra. Berömt för sina krokiga tallar. Älskar du krokiga tallar är det dit du ska bege dig. De tar aldrig slut.

Tallarna planterades för att bekämpa flygsanden som plågade landskapet från mitten av 1500-talet till slutet av 1800-talet. Orsaker: gränskrig, skogsavverkningar, ökad betesdrift, tångkörning (tången var/är böndernas gödsel) m.m. När Esaias Tegnér drack brunn i Varberg 1826 klagade han bittert över bristen på grönska. ”Blott flintskalliga berg.” Hela kusten var trädlös. Det är inte kusten längre vilket Haverdalsreservatet är ett bra exempel på.

Från Skandinaviens högsta sanddyna har man en strålande utsikt – om än inte över havet. Dvs. man ser en glipa av havet bortanför träden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag gick (delar av) den gula och orange leden och avslutade med strandpartiet. Det var så fint att jag dog lite och jag är ändå härdad.

Nils Kreuger: Tångkörare vid halländska kusten (1898)