Grevens runda

Egentligen skulle vi ha åkt till Läckö men jag orkar för tillfället inte köra så långt. Det fick bli Tjolöholm istället.

Vi har bara gått slottsstigarna förut. Nu gav vi oss i dödsförakt på Grevens runda. Varmt som i helvetet när solen var framme. Sista biten halkade vi in på Jägarns stig.

Huvudsaken är att vi kom tillbaka till parkeringen. Som de höjt från 35 till 45 kr för fyra timmar. Jag noterar det.

När tillfälle gavs rusade Vanna ner till havet och svalkade sig. Det tog en och en halv timme för oss att gå runt. Som om inte detta vore nog avslutade vi med att traska en slottsstig. Man vill ju ha valuta för pengarna! Men fru Dicksons kyrka orkade jag inte med, jag har sett den så många gånger. Vilket var precis vad pappa sa om Kalle Anka på julafton. Det tyckte jag var obegripligt då – som argument – men nu förstår jag honom.

Vilken vacker hund, sa en man till mig när vi gick förbi. Tack, sa jag. En annan: Har ni badat båda två? – Nä.

Norrvikens trädgårdar

Men först Birgit Nilssons grav på Västra Karups kyrkogård.

Hennes man var veterinär (det värmde Vannas hjärta) och de var ”förenade i 57 års äktenskap”. Förmodligen även i äktenskaplig trohet.

Från Västra Karup körde vi mot Kattvik som jag besöker minst en gång varje sommar. Alltså, Bjärehalvön i mitt ❤️. Jag säger som Hasse (vars Kvinnaböske vi passerade): När Gud skapade Bjäre var han på sitt allra bästa humör.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi kommer alltid på småvägarna uppifrån, inte från Båstadhållet. Det är starkt kuperat och sagolikt vackert. Någon gång skulle jag vilja följa havet och gå från Kattvik till Hovs hallar. Fast efter att ha läst om det tycker jag att det verkar alltför besvärligt. Inte bara att gå.

Norrviken är speciellt för oss genom Oscar som var farmors bror och Rudolf Abelins efterträdare som trädgårdsdirektör. Han kom dit på 40-talet och karriären avslutades inte förrän han dog i den hemska flygolyckan 1964. Barnen var fortfarande barn. (Dottern och jag besökte Norrviken 2012.) Hans änka Karin var en förtjusande kvinna. Pappa kallade henne i alla år för ”Karin i Båstad” trots att hon flyttade till Ängelholm bara några år efter Oscars död.

Som chef fick han ett hus på Norrvikens marker med fruktodlingar alldeles i närheten. Nu rivet. Inte lika pampigt som Villa Abelin men modernt för sin tid. Karin och Oscar hade vattenklosett när farmor och farfar hade utedass. De kunde gå rakt över Kattviksvägen för att bada i havet. Sååå idylliskt.

Det ska finnas en skylt till minne av Oscar – Norrvikens kärleksfulle vårdare – men jag hittade den inte.

Vad jag har hört var det Rudolf Abelin själv som ville ha Oscar. Hur Oscar som kom från vanliga enkla förhållanden (född och uppvuxen på en halländsk bondgård med en vresig far och en mor som blev sinnessjuk) kunde få en sådan position är svårt att säga. Hur kunde han öht bli trädgårdsmästare? Han måste ha haft ett brinnande intresse.

Rudolf ligger begravd på Norrviken. Oscar och Karin ligger på kyrkogården inte långt därifrån. Så kom hon tillbaka till Båstad i alla fall, Karin.

Japanska trädgården:

På baksidan av villan blev jag glatt överraskad över hur fint det var. Där hade de barockklänningar av metall och jag råkade lukta på en rosa ros som fick mig att svimma av hänförelse. Vilken tvåldoft! Ojojoj.

Norrvikens trädgårdar är hundvänligt. Vatten till hundarna finns utplacerat lite här och var. Vanna hittade som vanligt sitt eget också.

En besökare skrattade åt mig när jag doppade magen! Hmpff! /V

Bögarnas fel

Så fort jag går och lägger mig kommer hostan. 😷 Jag brukar hosta till fem då jag sätter mig upp i sängen av ren utmattning. Hostan upphör och jag slumrar sittande till åtta då Vanna får frukost. Försöker sen sova liggande några timmar till. Lyckas sällan.

Det kanske är andra baciller nuförtiden, sa min mor apropå att jag aldrig i hela livet haft en så 1) hemsk hosta 2) långvarig hosta

Det är väl invandrarna, sa jag. Allting är ju deras fel. Eller bögarnas.

Flatteägarens bästa vän

förutom flatten själv är Bliw Kök. ”Bliw Kök är en pumptvål som effektivt tar bort lukt och fett från händerna när du lagar mat.” Eller när du via din flat kommit i kontakt med något mindre trevligt i naturen.

Det var en illaluktande Vanna jag hade i bilen hem. Hon fick gå direkt in i duschen och schamponeringen. Aldrig har hon haft renare öronlappar!

Men det hjälpte inte mot lukten. Då kom jag på att jag kunde ta Bliwtvålen till Vanna också. Smärre områden alltså. Jag gnuggade in den runt kinderna där det fortfarande stank och det funkade.

Med tanke på att det ändå är dags för frisering av hennes risiga yttre var det väl bra att jag fick en anledning att schamponera henne.

”När ska jag få den glass som jag så länge förtjänat?”

Host

Igår hostade jag så tårarna sprutade. 😂 Jag var mitt inne i en konversation med en ung man från Syrien. Han var vansinnigt sympatisk och hade lärt sig svenska på ett kick. Jag tvivlar på att Ulf Kristersson hade talat flytande arabiska i den åldern om förhållandet varit det omvända.

Nå, jag gick på toaletten och hostade upp hjärtat och kom rödgråten tillbaka. Det ska vara hårt att leva. Det ska kännas. Göra ont.

Idag var vi på rallykursen igen. Jag är totalt osocial. Det är inte signifikativt för mig på hundkurser, jag kan, tro’t eller ej, vara social som fan när jag är på det humöret. Det humöret är jag inte på nu. Skippade fikat precis som förra gången. I friskt tillstånd tycker jag annars att fikat är en höjdare. Halva behållningen med kursen.

Instruktörens valp satt bunden som en liten ängel för det mesta och tittade uppmärksamt på. Gnällde ytterst lite. Hade jag haft en kelpie hade den säkert tjutit i högan sky och blivit en sanitär olägenhet.

En kursdeltagare sa till en annan att hon smörjt in Dixie med kokosolja på grund av upptäckt fästing. Då kände jag att jag inte kan relatera till mänskligheten.

Vanna såg blasé ut när de andra gick sina rundor. Så fort hon själv skulle prestera blev hon pigg och glad. Uppförde sig mycket bättre än sist. Jag kunde t.o.m. gå runt henne under ståkommandot. Lyckades tyvärr inte göra om bedriften när vi filmades.

Förnedringen fullständig, tänkte jag bara när instruktören förkunnade att hon ämnade filma redan näst sista gången, dvs. den här gången. Dock hade hon haft stora problem med att ladda upp filmerna på Messenger. Jag hoppades i hemlighet att dessa problem skulle fortsätta. Ämnar ändå inte titta, är inget fan av mig själv.

Pudeln har hittat nåt i sandlådan

Jag begriper inte hur Vanna med sin långa kropp ska hinna snurra runt vid sidan medan jag fortsätter gå.

Vannasjön

Jag, Vanna 🐶, född och uppvuxen i Olsfors, har fått en sjö, en kvarn, en led och en park uppkallad efter mig på orten. Tror ni mig inte? Kolla här.

Många av er är – av naturliga skäl – chockade och avundsjuka: ”Varför har inte jag någon led?” Sådana känslor måste ni lägga åt sidan. Gläds över andras glädje! Dvs. min.

Tack till alla som gjorde detta möjligt! /Vannavovven 🐕

P.S. Matte tror att det i själva verket är tvärtom, att jag är döpt efter sjön och inte sjön efter mig. Trams!