Norrvikens trädgårdar

Men först Birgit Nilssons grav på Västra Karups kyrkogård.

Hennes man var veterinär (det värmde Vannas hjärta) och de var ”förenade i 57 års äktenskap”. Förmodligen även i äktenskaplig trohet.

Från Västra Karup körde vi mot Kattvik som jag besöker minst en gång varje sommar. Alltså, Bjärehalvön i mitt ❤️. Jag säger som Hasse (vars Kvinnaböske vi passerade): När Gud skapade Bjäre var han på sitt allra bästa humör.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi kommer alltid på småvägarna uppifrån, inte från Båstadhållet. Det är starkt kuperat och sagolikt vackert. Någon gång skulle jag vilja följa havet och gå från Kattvik till Hovs hallar. Fast efter att ha läst om det tycker jag att det verkar alltför besvärligt. Inte bara att gå.

Norrviken är speciellt för oss genom Oscar som var farmors bror och Rudolf Abelins efterträdare som trädgårdsdirektör. Han kom dit på 40-talet och karriären avslutades inte förrän han dog i den hemska flygolyckan 1964. Barnen var fortfarande barn. (Dottern och jag besökte Norrviken 2012.) Hans änka Karin var en förtjusande kvinna. Pappa kallade henne i alla år för ”Karin i Båstad” trots att hon flyttade till Ängelholm bara några år efter Oscars död.

Som chef fick han ett hus på Norrvikens marker med fruktodlingar alldeles i närheten. Nu rivet. Inte lika pampigt som Villa Abelin men modernt för sin tid. Karin och Oscar hade vattenklosett när farmor och farfar hade utedass. De kunde gå rakt över Kattviksvägen för att bada i havet. Sååå idylliskt.

Det ska finnas en skylt till minne av Oscar – Norrvikens kärleksfulle vårdare – men jag hittade den inte.

Vad jag har hört var det Rudolf Abelin själv som ville ha Oscar. Hur Oscar som kom från vanliga enkla förhållanden (född och uppvuxen på en halländsk bondgård med en vresig far och en mor som blev sinnessjuk) kunde få en sådan position är svårt att säga. Hur kunde han öht bli trädgårdsmästare? Han måste ha haft ett brinnande intresse.

Rudolf ligger begravd på Norrviken. Oscar och Karin ligger på kyrkogården inte långt därifrån. Så kom hon tillbaka till Båstad i alla fall, Karin.

Japanska trädgården:

På baksidan av villan blev jag glatt överraskad över hur fint det var. Där hade de barockklänningar av metall och jag råkade lukta på en rosa ros som fick mig att svimma av hänförelse. Vilken tvåldoft! Ojojoj.

Norrvikens trädgårdar är hundvänligt. Vatten till hundarna finns utplacerat lite här och var. Vanna hittade som vanligt sitt eget också.

En besökare skrattade åt mig när jag doppade magen! Hmpff! /V

2 reaktioner till “Norrvikens trädgårdar”

  1. Vilka underbara bilder! Jag undrar om jag har varit där någon gång? Det borde jag minnas i så fall. Blir ju jättesugen på att åka dit! Det kanske får bli en roadtrip när Majken blir stor nog?

    Gilla

    1. Sannerligen värt besöket. Hundarna går in gratis! 😄 Sofiero har mer blommor men Norrviken är fantastiskt på ett annat sätt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s