Rapport från de osaligas ängder

Innan jag satte mig i bilen som jag knappt vågar köra vecklade jag ut varningstriangeln. Tänkte att det var en fördel att veta hur den är konstruerad. Om man inte ens kan placera ut en varningstriangel ska man nog inte ha bil.

Bilen körde mig till Biltema och hem. Hoppas den kör mig till Fredrik också. Han byter mina däck och lånar ut sitt garage för reparationer.

Sörjer över att Vanna och jag inte kunde göra det jag drömt om. Hyra stuga. Först dåligt väder, sen sjuk, sen bilen paj och sen plötsligt och oväntat jobba hela juli och hela augusti. Som en hundägare vars hund fyllt 11 skrev: ”Jag tar väl inte för givet att det blir någon ‘nästa sommar’ för oss heller.”

Vi har tränat lite rally, både inne och ute. Hon har gjort stora framsteg med snurrandet och ståendet. Vi koncentrerar oss på enstaka moment. Börjat införa högersidan.

I september var det tänkt att jag skulle opereras (jag är uppsatt i kölistan). Efter moget övervägande har jag kommit fram till att det inte är värt det. Inte bara för att jag måste bäckenknipa resten av livet. Mest för att kvinnor med pmds har visat sig få svårare klimakteriebesvär än andra (vi ska fortsätta lida) och klimakteriet kan både förvärras och tidigareläggas av hysterektomi – även om man behåller äggstockarna.

Slipper också ta risken att få framfall och inkontinens. Byta ut bindor mot blöja? Nej tack. Alt. opereras igen och igen för att få bukt med framfallen/inkontinensen. Om det vill sig illa alltså. Man kan självklart tillhöra de lyckliga som inte får några problem alls. Operationen i sig hade gjort mig begränsad i tre månader – ingen hård träning och inga tunga lyft. Man bör undvika hushållssysslor som matlagning och dammsugning i minst en månad men får ta lättare promenader med hunden efter bara några dagar.

Minipillren har gjort att jag blött mer eller mindre varje dag i snart tre månader. Ett tag knäckte det mig mer psykiskt än fysiskt. Om de minskar myomblödningarna går inte att säga – däremot har de förlängt blödningsperioden. Är nu inne på tolfte dagen. Resten av månaden småblödningar hit och dit.

Ursäkta dessa blodiga detaljer men sånt är livet. För patienter med känd myomatös uterus.

Hade jag inte fått behandlingen som krymte det största myomet från en tennisboll till (något större än) en golfboll hade jag blivit tvungen att ta bort livmodern. Blödde ner kontorsstolar. Gick inte att leva ett socialt liv. Men bara för det tycker jag att jag får stå ut med hjälp av Cyklokapron som minskar blodmängden med ca hälften. Det är ändå mer än dubbelt så mycket som normala kvinnor. Skulle jag göra hysterektomi skulle det varit gjort för tio-femton år sen. Jag är för gammal nu. Får vänta på det naturliga klimakteriet som krymper myomen naturligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s