Gud hjälpe mig

Så rädd jag blev. Vanna började mullra efter maten, jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Det var som om det steg ett muller från bröstkorgen. Samtidigt gick hon omkring med låg kroppshållning. Detta pågick ett tag medan jag såg framför mig hur jag måste åka in och vart åker jag in? I förlängningen död: Sista dagen? Hon hoppade upp i soffan och fortsatte mullra. Vände sig om så att hon låg i hörnet och där spydde hon äntligen och det var bara en enda stor slemhög med lite morotsbitar och annat i. Aldrig sett så mycket slem.

Jag tänkte två saker. Antingen har det med hennes luftrörsproblematik att göra. Vi har haft en sådan nära-döden-upplevelse förut. Eller så är det magomvridning. Inka fick sin mitt i maten. Det kunde vara något liknande med Vanna.

Det var då, när hon låg på golvet och var lugn, som jag ringde kliniken. Jag frågade om magomvridning, även om jag hade svårt att tro det. Som jag uppfattat det försämras hunden kontinuerligt. Ville också kolla om det är meningen att man ska åka akut till dem och det var det om hunden är väldigt dålig. Öppet på dagtid, stänger 17. Jag måste skriva upp adressen till Blå Stjärnan i Gbg. Hallands Djursjukhus har bara jour till nio på kvällen.

Vad jag fruktar är att hon som typ Jimi Hendrix ska kvävas av sina egna spyor. Inte få luft. Det troligaste hon lider av är dynamisk bronkkollaps och en vacker dag kan väl bronkerna kollapsa fullkomligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s