Somnar man inte under Kalle Anka så somnar man under Karl-Bertil Jonssons julafton. 😴
Halv tolv var det traditionsenlig midnattsmässa i Örtofta kyrka. Jag övervägde att stänga in Vanna i sovrummet, jag litade inte på att min brorsdotter skulle hålla koll på henne. Tänk om hon satte i sig julgodis? Men sen bestämde jag mig ändå för att stanna kvar och sällskapa henne. Vem vet hur många jular hon har kvar att leva. Inte en enda kanske. När de andra kom tillbaka blev F så grundligt utskälld att det var riktigt hemskt. Jag tror hon tog i lite extra för att de inte hälsat på varandra tidigare under kvällen. Hon har en förmåga att låta som om hon skulle slita folk i stycken. Så upprörd, så upprörd.
Det visade sig att barnens mormor trillat ur sängen natten till julafton. På grund av ovilja att uppsöka akuten (”jag kommer bara att få vänta i fem timmar och sen kommer de att säga att jag ska hålla armen stilla”) hade hon gjort en egen mitella.
Till följd av detta fick Vanna och jag ta sängen ur vilken barnens mormor ramlat och barnens mormor själv fick ligga i den gamla hårsalongen där Vanna och jag annars ligger. Det betydde att hon passerade oss när hon gick på toaletten vilket hon måste göra minst en gång per natt. Jag hoppades att Vanna inte skulle skälla på henne och det gjorde hon heller inte – tvärtom viftade hon ljudlöst på svansen och tog sin skål i munnen för att riktigt kunna välkomna henne. Både på väg till och från toan.
Vi kom i säng klockan två. Barnens mormor prasslade med Sydsvenskan bakom dörren, pratade med sig själv och skrek högt av smärta några gånger innan det slutligen blev tyst vid tretiden.
Tio över tio tyckte Vanna att vi skulle gå upp. På kvällen körde vi hem och jag somnade framför TV4:s program om kungafamiljen. Men hjälp vad Heidelberg (där drottningen föddes) var fint! Dit skulle man åkt.
Min bror med familj gav mig två skotska terrier; en för salt och en för peppar. Jag uppskattade dem verkligen. Det var särskilt roligt att de var brindle. Skottens ursprungsfärg.
Jag fick också Hundmanuskripten av Jon Fosse. Han är en känd norsk författare som jag bara hört talas om. Aldrig läst.
Vilket för oss över till Ari Behn, en annan norsk författare som tog sitt liv på juldagen. Det var trist som faen. 😥
Vovven Vanna 