Inte vilken häst som helst

utan ett arabiskt fullblod. Jag velade om jag skulle köpa hunden eller hästen men hästen var finare. Man kunde även köpa andra djur.

Min tanke var som vanligt att shoppa te. Det var för sent på säsongen. Teet var slut. 👎 Istället shoppade jag alltså hästkroken från Wildlife Garden och ett bokmärke med min favoritkung, Gustaf VI Adolf. Ambulansen hämtade kungen på Sofiero en augustidag 1973 och kungen vinkade till personalen och sa att han snart skulle vara tillbaka. Han dog på Helsingborgs lasarett den 15 september.

Gustaf VI Adolf vid önskebrunnen på Sofiero år 1970. Behagligt avslappnad.

Jag är inte tillräckligt gammal för att minnas kungen men jag minns att mormor hade en bok om honom som jag bläddrade i ibland i soffan.

Kungen var gift två gånger och båda äktenskapen var lyckliga. Båda kvinnorna var engelsmän. Så att säga. Det kanske var därför han inte var tyskvänlig under andra världskriget som pappa Gustaf V. Men han var också allmänt progressiv. Hans andra hustru Louise var en stark anhängare av parlamentarismen.

Det mest fantastiska med gamle kungen är inte hans antinazism under kriget utan hans antirasism på 60-talet. Kungen var en aktiv supporter av den amerikanska medborgarrättsrörelsen. På de mest häpnadsväckande sätt.

Utanför slottsbutiken stod Kullabygdens Fruktträdgårdar och sålde äppelmust m.m. Jag gillar gröna teer med havtorn så varför inte marmelad. Hela Sofiero är fullt av äpplen. Vanna var i sjunde himlen. Hon fick i sig minst fem stycken.