Falafel i Malmö och pölse i Köpenhamn

Fredag morgon blev min brorson och jag skjutsade till stationen i Örtofta. Han skulle gå Häckeberga runt och jag skulle åka till Malmö och hälsa på hans syster. Varje gymnasietvåa i Lunds kommun eller åtminstone på Spyken måste ägna en dag åt att gå en del av Skåneleden. Just denna del är två och en halv mil. 🥴

Vi var i god tid men pågatåget var försenat. När det väl rullade in såg jag att hundvagnen var lite längre fram. Hänger du med, sa jag till min brorson. Javisst, sa han. Det var nästa vagn; max tio meter bort. Så fort Vanna och jag kommer dit hör jag ”Dörrarna stängs” och är det nåt man blivit indoktrinerad med i Stockholms tunnelbana är det ju att inte försöka gå på när dörrarna stängs. Det är därför man ska se upp (för dörrarna, de stängs!).

Min hjärna förstår inte detta nu utan tänker att de ska dra sig tillbaka som hissdörrar. Just när jag kliver på börjar de stängas och då först fattar hjärnan att man kan bli klämd och jag backar ut fort som tusan med Vanna. Dörrarna går igen och min brorson trycker på knappen utan att något händer. Tåget försvinner.

Det är obegripligt. Vi måste vara några av ytterst få människor som missat ett tåg när de stått tio minuter på perrongen. Nästa avgång skulle göra att min brorson missar bussen och därmed utflykten. Han har katastrofen inskriven i pannan och ringer sin mor som skjutsat oss. Hon tror inte sina öron. Hur går det till liksom? Vad för metafysiskt beteende har försatt oss i denna situation?

Jag orkar inte förklara, säger min brorson. (Tacka fan för det.) Allt är Vannas och mitt fel. Han rusar iväg och jag håller tummarna att de ska hinna. Viket de gjorde.

Själv åker jag till Triangeln som jag känner sen praktiken. Då tänkte jag inte på att det inte fanns någon vanlig trappa, bara rulltrappor. Jag glor på dessa rulltrappor. De kan knappast ha gömt undan en vanlig trappa nån annanstans? Det måste betyda att Vanna och jag ska ta oss upp ur underjorden på nåt annat sätt? Via hiss? Väl inne i denna hiss begriper jag inte vart vi ska och trycker helt irrationellt på 3:an. Där är också enbart rulltrappor. Som science fiction. Hissen går ner och upp igen. Jag frågar den unge mannen som tryckt på E om man kommer ut då. Han tycker antagligen att det är en idiotisk fråga och nickar bekräftande. Lurar i öronen. Vi kan inte åka rulltrappa, säger jag ännu mer idiotiskt. Men ut kommer vi. 👏

Ellinor bor i ett hippiekollektiv på Möllan. Hela toalettdörren nedklottrad. Vi delar en falafel, det blir tjugo spänn var. Ellinor är som jag, kvällsmänniska. (En sämre sorts människa.) Hon är inte sugen på mat i form av middag när klockan bara är tolv. Faktum är att hon somnade om när jag missade tåget. Hade hon varit i sin brors kläder hade hon varit ”supernöjd” om hon slapp gå två och en halv mil på Skåneleden.

Enklare att flanera i Folkets park. Många sossar där, inklusive Palme. Totalt olik sig själv. Någon har kladdat FY i pannan på honom. Palmehatet – alive and kicking.

I Köpenhamn har de andra gubbar. Anders Lassen dog på årsdagen av den nazistiska ockupationen. *hjälte*

Tanken var att vi skulle gå till Botanisk Have men jag min klant förträngde att det kunde vara hundförbud. Nå, Kongens Have är inte så dum den heller.

Häromåret var det betydligt mer folk.

Hos Pölsemannen pekar jag pedagogiskt först på korven och säger vad det står, sen pekar jag pedagogiskt på brödet och säger vad där står. Hotdog pølse + pølsebrød. Då tittar tanten på mig och säger att jag säger fel. Jag skulle ha sagt något annat. Pardon my Danish! Ellinor ba: ”Medelålders kvinnor.” 👎 Jag tror att pölsekvinnan är dödligt trött på svenskar. Att hon egentligen vill skjuta oss allihop men att överjaget hindrar henne från att uttala den önskan högt. 🌭 Hon muttrar nåt om ”kallt” när jag beställer två Tuborg – alltså inte kalla. Men vad spelar det för roll när det är starköl. 🍻

Problemet med öl, säger jag till Ellinor, är att när man tagit en vill man ta en till. (Det är så man blir alkoholist.) Ellinor hummar instämmande. Och vi tar tåget hem till Skåne.

På kylskåpet i föräldrahemmet har hennes mor satt upp en artikel som deklarerar att mycket drickande i tonåren ger kärlskador.

Sällan har jag fått en bättre frukost än den jag fick på lördagens morgon! Gunnars ägg för 2:50 kronor styck (Gunnar som de köpte torpet av), hembakt bröd (hade kunnat säljas i vilket bageri som helst), en egengjord ingefärashot för att kurera 17-åringens (ständiga) förkylning och därefter en orgie i husets/trädgårdens frukter: plommon i två storlekar, björnbär och vindruvor! Det enda som fattas nu är te, sa jag. Då fick jag ett direktimporterat från Kina. 🍵

På hemvägen stannar Vanna och jag vid Glumslövs backar/Hilleshögs hagar. Det är mycket vackert men ljuset går inte att fota i och jag är trött. We’ll be back – inshallah.

Danmark t/r

Vad hjälper det att Vanna har sitt pass när ingen ändå tittar i det? De gör inte sitt jobb! Inte ens när jag demonstrativt höll det i näven.

Däremot fick vi en chock efter landstigningen när vi hamnade i en kö där det stod Passport. Jag klev t.o.m. ur kön i tron att vi hamnat fel. Vi är ju halvdanskar? Det hade gått mig förbi att det är id-kontroller på den svenska sidan, jag trodde att de helt hade avskaffats. Som tur är krävs inget pass för nordiska medborgare. Det räcker med körkort.

Hundar som åker till Danmark behöver inte längre avmaskas. Jag nojjar över reglerna och studerar noga Jordbruksverkets sida. Jag borde ha nojjat lika mycket över mig själv. Tänk om man av någon hemsk anledning inte hade haft körkortet med sig? Simma över Öresund?

För resande med färja mellan Helsingör och Helsingborg samt Gråhundbuss, Netbus eller busslinje 999 över Öresundsbron utför svenska polisen gränskontrollen i anslutning av inresa till Sverige.

Det är fjärde gången Vanna är i ”gamle Danmark”. Vi var ju i Köpenhamn förra året. Vi råkar alltid ut för någon överraskning, då var det att hon skulle ha barnbiljett i Danmark men inte i Sverige. Sicket hallabaloo!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hon är en fröjd att resa med. På hemvägen rullade hon ihop sig bland bord och stolar. Hon bara sjunker ner och kopplar av, var hon än befinner sig. Extra fantastiskt med tanke på att hon i princip fick noll miljöträning som valp och var vuxen (1,5) när hon lämnade kenneln.

It don’t matter if you’re black or white

Det smukke København

Åker man inte till Helsingör får man åka till Köpenhamn.

Jag kom billigt undan. Det berodde dels på att jag hade 500 kronor kvar på Hallandstrafikens resekort och dels på att jag missade att betala barnbiljett för Vanna. Det enda jag köpte var en pizzaslice, jag hittade några danska mynt i gömmorna.

Det är mycket bedrägligt att det är olika regler på samma tåg – bara för att det inte är samma land.

Det värsta var att jag fick hjärnsläpp – tidig demens? – och gick på rulltrappan med Vanna i släptåg. Den gick uppåt. Vanna gick ingenstans. Hon föll och blev liggande. Det såg jag när jag vände mig om: det låg en hund i rulltrappan och inte vilken hund som helst, min egen hund.

I Köpenhamn hade jag bestämt mig för att leta upp hotellet där Victoria Benedictsson bodde och dog. Victoria är en av mina favoriter i svensk litteraturhistoria. Hon skar tre snitt i halsen och förblödde av det fjärde – hon hittades liggande på golvet bredvid sängen. Som hon själv skrev: ”Det finns ingen räddning. Ner i det svarta djupet!” Jag önskar att det hade funnits en räddning för Victoria.

Hotell Leopold är inget hotell längre. Adressen är Hovedvagtsgade 6 och huset ligger vid Kongens Nytorv. Victoria sägs ha bott på nedre plan under sin sista vistelse, troligen direkt bakom dörren som man ser när man tittar in i trappuppgången. Trappan är nog densamma. Det var här hon fick besök av Georg Brandes. Den fan.

”En författare som begått självmord kommer alltför ofta att bli läst genom dödens raster. Liksom med facit i hand, som om allt i liv och verk pekar åt ett och samma håll. Finns dessutom en olycklig kärlekshistoria med i bagaget blir det förstås ännu lättare att sätta på de tragiska glasögonen. Det blev uppenbart inte minst när Liv Strömquist och Horace Engdahl under första stoppet på sin bildningsresa i tv-serieform stod framför Victoria Benedictssons grav och grunnade på hennes förhållande till Georg Brandes.”

De fick leta länge innan de hittade henne på Vestre Kirkegård.

Vi hamnade i Kongens Have efter Kongens Nytorv. Då tänkte jag på Victoria igen. Statyn ”Drengen på svanen” är från 1837. Hon måste ha sett den när hon gick runt här. I Kongens Have finns Rosenborgs slott och det är ett av Danmarks alla kråkslott. I dubbel bemärkelse.

Nå, det finns inga statyer av Victoria i Köpenhamn, hon var ju ändå skåning. Jag vet inte om det finns några på Georg Brandes heller. Däremot finns det gott om H.C. Andersen-statyer.