18 000 år gammal

It was amazingly well preserved even before they cleaned it up”, säger Love Dalén, svensk forskare. ”Sharp teeth, soft nose, fluffy all over, cute as hell” (The Guardian). Notera morrhåren och ögonfransarna. Bättre bevarad än Bockstensmannen som bara legat i mossen sen 1300-talet. Dogor – som valpen kallas – har legat i den ryska permafrosten i 18 000 år och dog vid två månaders ålder. Frågan är nu om Dogor är varg eller hund.

Ett vinnande team

Matte och flatte! 💪 I somras konstaterade jag med sorg att det nog var färdigsprunget för vår del. 💔 ”Hon är gammal”, sa min mor, ”hon är som jag.” (77) Nästan.

Jag var inte övertygad om att det berodde på åldern. Till och från har hon alltid varit ovillig (skendräktig etc). Oavsett vilket kan jag inte släpa runt henne. Måste ändå böja mig inför faktum. Springa själv eller inte springa alls.

Den senaste tiden har jag tänkt att vi borde testa. Idag (läs fredag) fick vi äntligen ändan ur och vad händer? Vanna är pigg som satan och jag med! Hon protesterar inte alls, hon bara springer i koppel och allt. Vi svävar fram. Efter två varv där vi kutat oavbrutet vill jag inte utmana ödet mer utan går sista varvet. Omåttligt stolt över oss båda.

Ca motsatsen

Igår tyckte Vanna att det var en bra idé att äta en stor bajshög som hon hittade när hon skulle leta efter bollen. Jag blev vansinnig. Det blir jag alltid. *kastar löv* 💩🎾🍁

Nästa fars utspelade sig när vi skulle klippa hennes enda sporre. Hon ligger då på sidan i köket och sprattlar till varje gång man försöker. LUGN! skriker jag hysteriskt. KAN DU VARA LUGN! *vrålar för full hals* Alla klor går bra att klippa utom sporren.

Det är vad jag skulle kalla motsatsen till lågaffektivt bemötande.

Goddag ungdomar

Som Kalle Lind brukar säga. Idag ska ni få se hur jag, den fantastiska noseworkvovven Vanna, söker av ett vardagsrum och hittar två gömmor. Varje gömma är en fjärdedels möbeltass med en droppe lagerblad i. Jag har förnedrande lila sockar på framtassarna för att inte repa väggarna. (Matte ba: Synd att jag inte kom på det tidigare.)

En erfaren noseworkförare förstår redan vid 01:20 att jag fått upp den andra doften i näsborrarna.

Fyllt på förrådet lite

Blev ju tvungen att åka tillbaka till Ullared för att få en utökad synundersökning när jag inte kunde ha de nya glasögonen. Optikern var en sån där person som var omöjlig för mig att kommunicera med. Ingen fungerande personkemi öht. Den bra nyheten var att de skulle fixa det och den dåliga att det skulle ta två veckor. Men vad var felet? Han mumlade nånting som jag inte begrep (den utländska bakgrunden gjorde det inte lättare) och trodde att de gjort fel i monteringen. Jaja. Nu oroar jag mig bara för att det ska bli fel igen.

Vanna tittade inte ens på mig när jag gick. Rullade ihop sig som en kanelbulle på hallgolvet och bevärdigade mig inte med en blick.

Jag vet inte hur jag ska tolka det. Att hon uppskattar egentid? *fniss*

Avskyr att köra 153:an efter mörkrets inbrott. Fattar inte hur folk på landet står ut. De lever i en jävla garderob. Det var ännu värre när jag körde hem, då var det dimma och helljus hjälpte inte. Snarare stjälpte.