Dahliaträdgården på Sofiero

Vinhuset:

Vannas lycka var ju gjord när det fanns äpplen överallt. T.o.m. i små buskar – bara att norpa! 🍎 Mitt framför nosen.

Hennes lycka var mindre gjord när hon fick hälsa på en annan flat som hade påtagliga likheter med en högbent cocker spaniel. Androm till varnagel. Om ni aldrig klipper era flattars öron kommer pälsen på dessa öron att räcka dem till armbågarna.

Han var hälften så gammal som jag! Men inte hälften så vacker. /Vanna

Norrvikens trädgårdar

Men först Birgit Nilssons grav på Västra Karups kyrkogård.

Hennes man var veterinär (det värmde Vannas hjärta) och de var ”förenade i 57 års äktenskap”. Förmodligen även i äktenskaplig trohet.

Från Västra Karup körde vi mot Kattvik som jag besöker minst en gång varje sommar. Alltså, Bjärehalvön i mitt ❤️. Jag säger som Hasse (vars Kvinnaböske vi passerade): När Gud skapade Bjäre var han på sitt allra bästa humör.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi kommer alltid på småvägarna uppifrån, inte från Båstadhållet. Det är starkt kuperat och sagolikt vackert. Någon gång skulle jag vilja följa havet och gå från Kattvik till Hovs hallar. Fast efter att ha läst om det tycker jag att det verkar alltför besvärligt. Inte bara att gå.

Norrviken är speciellt för oss genom Oscar som var farmors bror och Rudolf Abelins efterträdare som trädgårdsdirektör. Han kom dit på 40-talet och karriären avslutades inte förrän han dog i den hemska flygolyckan 1964. Barnen var fortfarande barn. (Dottern och jag besökte Norrviken 2012.) Hans änka Karin var en förtjusande kvinna. Pappa kallade henne i alla år för ”Karin i Båstad” trots att hon flyttade till Ängelholm bara några år efter Oscars död.

Som chef fick han ett hus på Norrvikens marker med fruktodlingar alldeles i närheten. Nu rivet. Inte lika pampigt som Villa Abelin men modernt för sin tid. Karin och Oscar hade vattenklosett när farmor och farfar hade utedass. De kunde gå rakt över Kattviksvägen för att bada i havet. Sååå idylliskt.

Det ska finnas en skylt till minne av Oscar – Norrvikens kärleksfulle vårdare – men jag hittade den inte.

Vad jag har hört var det Rudolf Abelin själv som ville ha Oscar. Hur Oscar som kom från vanliga enkla förhållanden (född och uppvuxen på en halländsk bondgård med en vresig far och en mor som blev sinnessjuk) kunde få en sådan position är svårt att säga. Hur kunde han öht bli trädgårdsmästare? Han måste ha haft ett brinnande intresse.

Rudolf ligger begravd på Norrviken. Oscar och Karin ligger på kyrkogården inte långt därifrån. Så kom hon tillbaka till Båstad i alla fall, Karin.

Japanska trädgården:

På baksidan av villan blev jag glatt överraskad över hur fint det var. Där hade de barockklänningar av metall och jag råkade lukta på en rosa ros som fick mig att svimma av hänförelse. Vilken tvåldoft! Ojojoj.

Norrvikens trädgårdar är hundvänligt. Vatten till hundarna finns utplacerat lite här och var. Vanna hittade som vanligt sitt eget också.

En besökare skrattade åt mig när jag doppade magen! Hmpff! /V

Ädelskånska

Jag körde i torsdags till Kristianstad. Det är nordöstra Skåne man ska satsa på om man vill ha skog. Det såg periodvis ut som Småland. 🌲 Jag passerade en älgskylt, en rådjursskylt och en vildsvinsskylt.

Jag träffade samma Kristianstadsbo som jag träffat i Lund tidigare i veckan. Jag funderade på var hon kom ifrån. Hon var ju inte skåning i alla fall. Jag började undra om hon kom från Stockholm. Jag ville placera henne i Mälardalen.

Så presenteras jag för hennes arbetskamrater och inser plötsligt att flera av dem talade likadant, de hade samma intonation. Herregud! De talar nån sorts ädelskånska?!?

Igår på tåget hem från Malmö satt det två tanter mitt emot och nu pratade även den tanten ädelskånska (den andra var från Arboga). Hon hade gått på Polhem.

TV-profilen Kattis Ahlström från Lund har fått brev från upprörda tittare som tycker att hon måste börja tala ”riktig skånska”.

Kattis gick på Katte.

Den har en sydsvensk satsmelodi och intonation men inga diftonger och ibland inga tungrots-r. Det är ett regionalt färgat riksspråk.

Inte visste jag att fenomenet var så utbrett. Den här varianten talas lite varstans i Skåne som det verkar. En skånska som inte är skånska.”…den minst skånska skånskan.”

Akut dålig

Om man blir akut dålig i Malmö uppsöker man den färgglada byggnaden till höger. Det är nämligen akuten. Mycket roligare än i Lund. Denna skojiga akutmottagning färdigställdes 2010.

Det var i samma veva som Malmö Allmänna Sjukhus (där en viss Zlatan Ibrahimović föddes 1981) slogs ihop med lasarettet i Lund och blev Skånes universitetssjukhus. Det vita huset är den gamla huvudbyggnaden.

Där de härliga lagrarna gro

Det gjorde han. Med sin lilla mops! Som till Tegnérs försvar var mycket sundare konstruerade på den tiden – innan SKK satte klorna i dem.

Men varför har ingen satt upp en skylt där jag bodde för hundra år sen? Eller för 150. Det var så länge sen att man gick till banken för att betala hyran. Just den banken finns inte längre. Men Hotel Lundia är kvar. Jag hade tre minuter till stationen och tre till domkyrkan.

Som bara blir mörkare och mörkare.

Och här bodde Hasse Alfredson.

Botaniska trädgården en deprimerande syn.

Spyken läste jag gymnasietyska om kvällarna. Jag upplevde det som en brist att jag ”bara” läst franska, spanska och latin. Nu går min brorson första året på estetiska programmet med specialitet gitarr. Både hans mormor och hans morfar gick på Konstfack och hans mor på Adolf Fredrik. Jag har därför fått för mig att konstnärlighet och musikalitet hör ihop. Nånting som lyser med sin totala frånvaro i min egen släkt.

Trevligt med ett hus som inte är ett brunrött tegelkomplex.

Paniken i Lund!

Torna, Bara och Harjagers härads gamla sparbank –

Vad är detta? Vad exakt ägnar vi oss åt här? Är det en konstinstallation med Skånes enda snöhög? I den där byggnaden brukade vi sitta och dricka öl. Jag tror t.o.m. själva puben hette Stortorget.

Nä nu åker vi härifrån. Lund visade sig verkligen inte från sin bästa sida denna sällsynt trista februaridag. Färglös som döden själv.

Vart är vi på väg?

Är den skånska kylan värre än den västkustska? Askallt! Det var det i förra veckan också när det blåste lite. Jag kommer ihåg att lundastudenter från andra landskap än man själv beklagade sig över den ständiga blåsten. Jag hade inte ens tänkt på det. Förhållandena var ungefär desamma. Men nu börjar jag tro att blåsten känns mer här nere.

Ibland låtsades jag sova när jag hade biljett till Lund och klev av i Malmö istället. Efter några år flyttade min kompis till Möllevången och jag tog bussen dit på fredagarna. Jag läste Hemstaden av Jacques Werup. Det är mycket tråkigt att han inte finns längre. En gång såg jag honom på Stadsparkens café i Lund. Framför allt läste jag Tiden i Malmö, på jorden. Sen läste jag dikterna från Österlen. Nu läser jag hans dödsannons och gråter lite. En riktig poet. Kompis med Wiehe. Yngre än min far när han gick bort. Julia Werup, dotter till Jacques, gav ut en diktsamling 2017 och jag relaterar hårt: Varför satte du mig till världen / När du ändå lämnar mig