Dahliaträdgården på Sofiero

Vinhuset:

Vannas lycka var ju gjord när det fanns äpplen överallt. T.o.m. i små buskar – bara att norpa! 🍎 Mitt framför nosen.

Hennes lycka var mindre gjord när hon fick hälsa på en annan flat som hade påtagliga likheter med en högbent cocker spaniel. Androm till varnagel. Om ni aldrig klipper era flattars öron kommer pälsen på dessa öron att räcka dem till armbågarna.

Han var hälften så gammal som jag! Men inte hälften så vacker. /Vanna

Glaset är halvfullt! Ständigt!

Från att ha haft noll arbetsgivare verkar det som att jag ska ha tre i höst, ja, det är roligt nästan jämt.

Sälvklart blir det ingen semesterresa eftersom min enda semestervecka självklart kommer att bli urusel vädermässigt, däremot har det varit skitfint hela tiden när jag jobbat. 😭 Men jag har lärt mig att man ska vara positiv på nätet så nu ser jag min lediga vecka som en läsvecka. 📚 Vi får vara inne och kura. Hösten kom tidigt i år. Myyys!

Allting är härligt bara man vill. Som jag läste i Aftonbladet, man ska inte bara välja glädje, man ska välja lycka, skönhet och ungdom. Nej förlåt, tacksamhet och stolthet.

Det var en fin rutt jag satt ihop. Vänern runt: Alsterdalen (Fröding), Rämmen (Tegnér), in i Dalarna med Skattlösberg/Luossastugan (Dan Andersson) och hem via Tivedens nationalpark. Nu måste Vanna leva ett år till så att vi kan sätta planerna i verket nästa sommar. Lovade jag inte att vi skulle göra fler utflykter än någonsin? Istället blev det färre. Ty sånt är livet. Går ingen av oss sönder går bilen sönder eller nånting annat. Trist varar länge.

När jag idag knådade hennes gamla kropp kunde jag konstatera att den är som en unghunds i jämförelse med Inkas i den åldern. Den sötaste hunden i staden! Och en av de mest snabbspringande.

Efter pappas död var jag duktig på att inte tänka framåt. På hösten tänkte jag: om jag lever till vintern. På vintern tänkte jag: om jag lever till våren. På våren tänkte jag: om jag lever till sommaren. Jag tänkte aldrig längre än i tremånadersperioder för det var så lång tid det tog för honom att dö. Han blev sjuk när vinter skulle övergå i vår och dog mitt i juli.

Vi pratade om hösten / när sommarn var som skönast / ”Snart har vi mörkret här” / Vi sa: ”Snart så faller löven” / när löven var som grönast –

Öppna landskap

Vilken tur att ni bor här, sa Lundell när han gästade Varberg i fredags och sjöng Hallands nationalsång.

Jag har umgåtts med en av mina många kusiner, hon är femton år äldre och ingen jag haft kontakt med under uppväxten. Vi besökte kyrkogården. Morfars föräldrar:

Eva är professionell släktforskare och ska skriva om våra släktingar under 1600-talets gränskrig. (Team Ebbe!)

Min farmor råkade växa upp i Välasjö – mellan Välasjöarna.

Vi fikade där farfar bodde när han träffade farmor. Det blir mer och mer igenvuxet för varje år.

Misslyckades kapitalt med dieten förra veckan, jag tog ett redigt återfall på kvällen med punchrullar och en hel påse chips fast kroknade som vanligt på slutet, Vanna fick äta upp det sista. Vanna? ropar nu alla moraltanter som en man, hon är ju hund? De äter inte chips och gör de det ska de inte. Well well. Jag har tappat fem kilo och tycker själv att jag liknar ett koncentrationslägersoffer i Bergen-Belsen på överkroppen MEN ett Biafrabarn på magen. Ingen effekt där inte och det var det jag ville åt. I myomgruppen på Fejjan publiceras bilder på – de allt annat än platta – magarna, det är inte min grej.

En bra sak är att jag hittat en ny frisör! Jag har åkt tillbaka till Gbg och klippt mig men nu har jag hittat en i Fbg. Först klippte jag mig två gånger för en lärling i Vbg. Jag trodde att blivande frisörer skulle ha fantastiska förmågor med hopplösa hår. Men nej. Noll volym. Jag såg ut som en höstack. Då fick jag tips om kvinnan i Fbg som skulle vara billig, om än inte så billig som i Gbg, parkerade på Jehovas vittnens parkering, klev in och kom ut som en ny människa. Som en nypermanentad människa. Hon hade fått sån fnurr och snurr på det här spikraka håret att det var en smärre sensation. Därav denna varmluftsborste. Kan hon borde jag också kunna. Troligen inte.