You’re gonna be alright?

Well thanks Waylon for coming down and talking with us, säger intervjuaren. I enjoyed it man, säger Waylon. Have a great set, säger intervjuaren. You’re gonna be alright? säger Waylon. I’m gonna be fine, säger intervjuaren. Den där glimten av omtänksamhet.

Man kan ha sämre förebilder än Waylon Jennings. Han missbrukade hårt i många år men lyckades sluta på egen hand och återföll aldrig under de nästan två decennier han hade kvar att leva. Och så tog han i 50-årsåldern examen på gymnasienivå för att visa vikten av utbildning för sin yngste son. Waylon växte upp fattigt.

Bra människa. Alla berättelser från folk som träffat honom tyder på att han var som han såg ut – en sliten nallebjörn.

Waylon kom ju från Texas och när Stones spelar i Texas och gör en cover på hans låt Bob Wills Is Still the King vet jublet inga gränser.

Det går bra nu

Viktmässigt alltså. Inte känslomässigt eller arbetsmässigt eller något annat mässigt. Ställde mig på vågen innan jag lämnade simhallen. Under 60 har jag inte vägt sen jag var 25.

Skajpade O på förmiddagen: ”Pissig dag idag.” Han instämde. Trots sin optimistiska läggning.

Men han är ändå underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra). Det kan man som sagt inte säga om mig.

2:30

sjunger Waylon så vackert att jag vill dö. Han kunde sjunga visa! Eller folkmusik om man så vill. Jag hade velat höra honom sjunga Dan Andersson. Någon hade kunnat översätta. Det hade passat honom perfekt. Han nämner Sweden. Här är en konsert i Stockholm.