Jämförelser

Med anledning av Mickes operation ska en kvinna vid namn Ninni ha Vanna på onsdag. Vi var där idag och hälsade på och jag blev grön av avund: trots att husen byggdes ungefär samtidigt, mitt 66 och hennes 67, var det helt annorlunda. Vi har samma hyresvärd. Hon betalade 300 kronor mer för sex kvadrat till (jag har 58, hon 64). Köket var renoverat, dvs. alla skåp var utbytta. Mina är original från 60-talet, de har bara bytt luckorna men det gjordes väl på 80-talet. 😂 Planlösningen var en helt annan och mycket roligare. Köket helt annat. För att inte tala om golven! Blabla.

Det är det jag säger – alla jämförelser gör en olycklig. Alla jämförelser till ens egen nackdel alltså. Och sådana vimlar det av. Finns folk som bor i sekelskifteslägenheter. Folk som bor i hus. Folk som har en röd liten stuga. Folk som har ett vattentorn.

Igår läste jag vad Tony Blair dragit in på sina idiotiska föreläsningar: £22 million. Boris Johnson känner sig därför fattig. Han har gått ner i lön och drömmer om den ljuva tid när han fick £23,000 i månaden för sina kolumner i the Telegraph. En gång höll han två tal till ett värde av £160,000. Those were the days! Som premiärminister tjänar han bara £150,402 om året. Hur ska han ha råd att finansiera alla sina barns alla utbildningar? Wilfred ska ju gå på Eton som han själv. Vad fick Boris för sin länge efterlängtade titel? Låg lön och ständig kritik; den engelska pressen häller dagligen en hink med skit över hans huvud.

Hur som haver hade Ninni en jack russell som gick till de sälla jaktmarkerna i maj. Han blev femton år. Askan kostade 3 700. Jag som trodde 700. Alltså… Jag grubblar mycket på om jag ska ha askan eller ej. Jag inbillar mig att det vore bra för mig. Det fattades något när Inka dog.

Men 3 700? Det är inte rimligt.

Den dagen, den sorgen, som man säger. 😭

Detta är Vannas bekant Harry. Han är 13 (!) år. En blandning mellan berner sennen och border collie. Det måste vara border colliens gener. Hans husse har en fläta i skägget.

Systemkameran dog

Idag dog nog systemkameran. Skulle förvåna mig om det går att väcka liv i den igen. Anledningarna till att jag inte bara fotar med mobilen är 1) jag kan inte zooma (usel bildkvalitet – ingen idé att försöka) 2) jag kan inte fota rörliga objekt (om det inte är extremt bra ljusförhållanden – är det sämre kan man inte fota orörliga objekt heller) 3) bilderna får ett annat djup (de blir liksom mjukare) Ergo systemkamera när jag vill fota ”ordentligt”.

Nå, det funkade hyfsat ändå denna vackra dag. Parkeringen full.

Vacker bil också:

Köpte frostskydd för 20 spänn att sätta på framrutan. Hatar att skrapa och har ingen sån där finess som den besuttna medelklassen har som gör att de slipper skrapa. Synd bara att man inte kan täcka hela bilen.

I’m a poor lonesome cowboy and a long way from home 🎶

Natten till lördagen och natten till söndagen

Vanna tål ju inte att jag ligger i sängen, men tål hon att jag ligger i soffan? Svar ja. Än så länge.

I fredags kväll lade jag mig på soffan och sov bort Doobidoo utan att hon reagerade. Hon låg lugn på golvet som hon brukar göra när jag sitter i fåtöljen framför TV:n. Därför testade jag att bädda i soffan – som är en bäddsoffa – på natten. Hon låg tyst och stilla. Jag somnade vid två och vaknade vid elva – förutom att jag var uppe och gav henne den heliga frukosten klockan åtta – och hon var tyst hela tiden.

Upprepade proceduren på lördag kväll men då pajade utdragsdelen så jag låg i själva soffan istället. Hon sa ingenting då heller. Vilade på golvet. Jag somnade ett och gick upp elva.

Hoppas bara att det håller i sig. Undrar om det är det hon velat från början? Ha mig i vardagsrummet? Jag trodde att jag inte fick ligga ner överhuvudtaget. Hon gnäller i princip aldrig på dagtid.

Lite trist är det att inte få sova i sin egen säng i sitt eget hem men om det löser problemet är det inget att säga om. Frågan är om det gör det.

Natten till fredag

Testade köket – tyst ett tag, sen trängde pipet igenom plus att hon gjorde utbrytningsförsök. Övergick till hallen och satte på musik för att slippa höra. Då och då försöker hon forcera dörren. Ställde stolen framför så att hon inte skulle lyckas. Men sover inte. Kan inte sova under dessa omständigheter. Kan inte ta en sömntablett för vågar inte köra bil. Proppar? Lämna in henne på pensionat så att hon får ligga i en äcklig box och gnälla om nätterna? Om jag ändå varit arbetslös. Förtidspensionär. Död.

Varenda natt nu. Varenda jävla natt. Men mer pip än gnäll.

Vill jag ha pipet innanför sovrumsdörren eller utanför. Det är det enda jag har att välja på.

Vad trodde jag? Att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar? Inte nätter i alla fall.

Natten till torsdag

Jag vet inte var detta ska sluta. Det har aldrig någonsin varit så här jävligt. När jag lämnade in henne hos Micke i morse sa jag att hon hållit mig vaken hela natten (igen). Han ba: Nej.

Det är fjärde helt sömnlösa natten under den här perioden. Hon vankade inte, hon bara stod eller låg vid sängkanten och gnällde. Jag brukar släcka ljuset vid elva = sju och en halv timmes gnäll.

Jag tror inte tabletterna hjälper. Visserligen läste jag nånstans att det kan ta några veckor men om hon efter en vecka går helt bananas är det nog inte mycket att hoppas på.

Jag vet faktiskt inte hur vi ska ta oss igenom detta. Att hon inte kan/vill vara ensam ställer också till det något oerhört.

Ikväll försökte jag sova när jag kom hem eftersom jag inte fick sova inatt – då börjar hon omedelbart gnälla.

Ingenting är roligt när inte hundägandet är roligt. Alla andra med sina normala hundar. Orkar inte.

Vår strand

Det var här mina föräldrar hade badhytt på 60-talet, det var hit vi cyklade och badade på kvällarna och det var här Inkas dagmatte bodde. De gamla badhytterna har ersatts av större stugor/mindre hus som man kan bo året runt i om man vill.

Fördelen med Stafsinge strand (uttal: Staffsinge) är att turisterna inte bryr sig om den. Den har aldrig varit flashig. Ganska illa skött eller rättare sagt sköter den sig själv. Folk badar i Skrea eller Olofsbo. Inte i Stafsinge.

Men det är mycket fint att gå längs strandängarna på sommaren. Nu gick vi till hamninloppet. Där är en massa stenar som skiljer en från havet och Vanna fick för sig att ta sig förbi dem. Med resultat att hon fastnade i en skreva, till synes inkapabel att ta sig därifrån. Jag fick knalla dit och lyfta upp henne. Du är för gammal, sa jag. För gammal för sånt här.

Det gamla vanliga

Blev deppig av att läsa en artikel om träning i DN. Det är det gamla vanliga:

Var fysiskt aktiv i någon form av konditionsträning minst 150 minuter i veckan på en medelintensiv ansträngningsnivå. Om träningen är högintensiv räcker det med minst 75 minuter, enligt WHO:s rekommendationer, som även Folkhälsomyndigheten följer.

Eller 30 minuter fem dagar i veckan. Man ska ska alltså flåsa och flämta en halvtimme om dagen. Vardagen.

Om man inte blir andfådd är den fysiska aktiviteten lågintensiv. Om man blir andfådd men fortfarande kan prata är den medelintensiv. Och när man inte längre kan prata är det högintensivt.

Inte nog med det; styrketräning av större muskelgrupper ska ske minst två gånger i veckan.

Detta måste vara för människor som inte heltidsarbetar, inte har några barn, inte har någon hobby eller där motion är deras hobby. De som älskar att träna. The aliens.

I söndags sprang Vanna och jag 2,5 km i det tilltagande regnet (Vanna tio meter bakom mig med sin boll/valp). Det var ingen som tackade oss. Ingen tyckte att vi var duktiga. Tvärtom var vår insats synnerligen torftig. 2,5 km! Hade vi varit i form och det inte hade ösregnat hade vi sprungit det dubbla, dvs. två varv. Varför ens gå när man ska/bör springa. Alltid. Bli riktigt jävla andfådd. Sluta gå – börja spring!

Snacka om att det känns meningslöst att anstränga sig när man ändå bara får höra att man inte anstränger sig tillräckligt. Vad hjälper ditt lilla fjuttiga motionerande när du inte är i närheten av vad du borde göra. Du ska springa 150 minuter och springer 20. Du ska styrketräna, du ska kämpa, du ska lida. Du ska dö. I vilket fall.

Promenader är uppenbarligen lågintensiv träning. Därmed helt eller allmänt värdelöst. ”Det är bättre att vara överviktig och vältränad än smal och otränad” som någon så käckt uttrycker det. Huvudsaken är att vi alla svettas ymnigt. Det är inte heller så att det är läge att gå fem kilometer när Vanna redan gått elva – som idag. De hade varit ute i tre timmar. Jag halvlåg i fåtöljen hela kvällen, hängande över mobilen med smärtande nacke, tänkande på hur genomrutten jag är som inte ens när det gör ont orkar utföra min sjukgymnastik som enligt sjukgymnasten ska utföras tre gånger om dagen livet ut.