Allting pajar

Så kan man sammanfatta de senaste månaderna: min hund pajar, min bror pajar, min bil pajar, min mobil pajar, min dator pajar, min/vår tvättmaskin pajar och nu pajar även jag. Jag har fått cancer i foten. Eller om det är kallbrand. Eller blodförgiftning. Det är som en bula under höger trampdyna, som en blånad, ett stort blåmärke. Ytterst olämpligt med tanke på att jag är tänkt att gå väldigt mycket på hårt underlag nästa vecka.

Där det för övrigt kommer att bli fruktansvärt dåligt väder; kallt, regnigt, blåsigt och jävligt. Men det kan inte bli värre än när vi var på Rügen, kan det? 😱

Daring Night

”Squeeze me, don’t leave me in the daring night” sjunger Van och hur ska man inte kunna älska honom. Jag avundas honom hans religiositet och detta var en mycket religiös platta. Han öppnar genom att sjunga duett med Cliff Richard: Whenever God… Den kommer vi väl alla ihåg? På samma skiva finns Have I Told You Lately som blev en hit med Rod Stewart. ”Every day we should give thanks…” Notera att Katie Kissoon bakgrundssjunger på Daring Night, hon sjöng på en annan av mina favoritlåtar, Bright Side of the Road, tio år tidigare. Van arbetar bara med bra musiker och sångare. Det tar fokus från honom själv och det gillar han. – I’m an introvert in a business of extroverts. #MånadensVan

Vanna skäller ut

Är det nåt jag är bra på är det att vakta. Ve den som ringer på min dörr! Eller knackar! Idag var det den unge mannen från PostNord som fick sig en redig utskällning, trots att han kom med 24 kilo hundmat som han placerade på dörrmattan. Alla får samma demokratiska* behandling. Mitt i ilskan (jag brinner av vrede!) brukar jag försöka hitta en lämplig leksak. /Vanna

*snarare diktatoriska

Hej från landsbygden

NovaSure, here I come

Jag var hos gynekologen idag och som de tabletter det var planerat att jag skulle leva på tills jag kommer i klimakteriet numera är ”förbjudna” undrade jag om det fanns något alternativ till att ta bort livmodern, förutom att äta tolv cyklokapron om dygnet. Det fanns det.

Pedagogiskt ritade hon upp på papper hur metoden fungerade. Sånt gör mig aldrig mycket klokare. Slemhinna hit och dit. Det är hur som helst en värmebehandling av livmodern. Själva behandlingen går fort men man måste sövas. 👎 Efteråt får man ”brännsår” (isch!) som tar fem veckor att läka. Kräver ingen sjukskrivning.

Det kallas för NovaSure vilket låter som science fiction. Jag skulle hem och överväga men fann det tillräckligt intressant för att boka tid för en förberedande undersökning. Hon ska mäta livmodern (eller myomet?) och ta nåt slags cellprov. Det gör hon om två veckor och därefter får jag förhoppningsvis tid för proceduren inom tre månader.

Ju mindre livmoder en kvinna har, desto bättre. Då kan blödningarna upphöra helt. Tanken är att de ska bli normala annars. Jag har inte haft normala blödningar på femton år.

Det finns en liten risk att man sövs ner och vaknar upp och får förklarat för sig att det inte gick att genomföra (av anledning som jag glömt, men alla kvinnor är inte lämpade). Då blir man ledsen. Hoppas sjukvården har något sätt att kompensera den meningslösa narkosen, som t.ex. grädde i den varma chokladen och extra goda smörgåsar. Kanske räksmörgåsar. Fast fan vet om man vill ha det när de proppat en full med morfin.

Efter behandlingen kan man under några timmar uppleva starka menstruationsliknande livmoderkramper där intensiteten på smärtan är individuell.

Stackars P klarar sig inte lika lätt undan, de är osäkra på hur det egentligen är så nu vill de kapa 20 cm av tarmen, vi hade hoppats han skulle slippa det, särskilt som de själva trodde det. Men nu har de haft läkarkonferens och för säkerhets skull vill de operera (och inte nöja sig med att knipsa bort det cancerdrabbade området under koloskopi). Bara de inte ser något konstigt när de öppnar – cancern ska ju inte ha spridit sig utanför tarmen? [Uppdatering: det kan den ha gjort. 😭] Han får nog tillbringa en vecka på sjukhus och blir sjukskriven upp till en månad.

Det är mycket viktigt att du kommer igång direkt efter operationen. Vår rekommendation är att du försöker sitta uppe i en stol i omgångar och sköter andningsgymnastiken enligt sjukgymnastens anvisningar.

Herregud! Ska man behöva åka ner till Malmö och hälsa på sjuklingen? Komma med blommor? Men det gör man ju inte längre, det var på 70-talet. Allting var bättre förr. Inga allergier! Eller som Sonja Åkesson uttrycker det i sin ironiska Julvisa:

Det fanns ingen otäck världsnöd
och inga omöjliga idéer
om jämlikhet förr i tiden.

När han kommer hem måste någon hjälpa honom handla, städa och laga mat och han måste ta medicin för att inte få blodpropp och han måste ditten och han måste datten. Arma människa! Jag som trodde man var fit for fight mer eller mindre omedelbart. Att han skulle skutta upp ur sjukhussängen, redo för nya arkeologiska äventyr. Istället ska han typ lära sig andas?! Andningsövningar minst en gång i timmen den första tiden!? Gud hjälpe oss.

Millesgården

För att komma till Millesgården tar man tunnelbana till Ropsten och buss till nåt torg på Lidingö och därifrån går man en mindre promenad. Det gula huset är inte Millesgården utan en vanlig (ähum) villa.

I Millesgården finns en staty eller ett arrangemang som består av en grund bassäng och upp genom vattenytan spränger fem eller sex hoppande delfiner. På tre av delfinerna springer tre pojkar fram och allt är väl tänkt som att beskriva ungdomens glädje och gladfriska framåtanda. Jag stod länge och tittade på denna skapelse av Carl Milles dagen därpå. Det var den enda statyn som riktigt grep mej. (Ulf Lundell: Jack)

Till skillnad från Jack greps jag av ett flertal, jag har en olycklig faiblesse för monumentalskulptur.

Lite chockerande att se Poseidon i Stockholm…

Danserskorna (The Dancing Girls) 1917
Gud Fader på regnbågen (God the Father on the Rainbow) 1949
Eremiten (The Hermit) 1952
Svävande kvinna (Woman Bound for a New Life) 1952

Carl Milles verkade vara förtjust i vildsvin. De återkom på olika sätt.

Det var inte bara dessa svin han gillade. Han gillade nassarna i politisk bemärkelse. Det gjorde att min entusiasm för hans person – om än inte hans konst – hastigt svalnade.

Millesgården ligger väldigt vackert i Värtahamnen. (Kaknästornet därborta!) Upplevelsen förhöjs av att man får gå in i hemmet – konstnärshemmet – där han hade sin ateljé.

Jag blev sittande en lång stund på häcken och tittade på gamla journalfilmer, i en av dem kunde man inte bara se utan även höra honom.

Hans fru Olga var från Österrike och också konstnär. Hon fick stå tillbaka för det manliga geniet. ”Flicka med gäss”, ca 1905:

Milles hade stora konstsamlingar.

Jungfru Maria på dödsbädden. Omgiven av tio apostlar, målad altarskåpsrelief i trä, tyskt arbete från 1500-talet.

Ett försök till

Veterinären ringde när jag satt på Burger King i fredags. Engelsmännen som är CT-experter har granskat bilderna och inte heller de hittar tumörer eller främmande kropp. Men de såg förändringar på lungorna? Osäker på den uppgiften, därav frågetecknet. Svårt att komma ihåg allting. De hade tre förslag: 1) Dynamisk bronkkollaps 2) Cushings syndrom 3) Lunginflammation

Nr 2 tyckte min veterinär att vi kunde utesluta, Vanna har inga sådana symtom i övrigt. Nr 1 betyder att det är obehandlingsbart om det inte fungerar med inhalator. Nr 3 är inte jättesannolikt eftersom hon redan behandlats med antibiotika. Ändå värt ett nytt försök med en annan variant.

Som pessimist tror jag på nr 1 och hoppas på nr 3. Det brukar dock vara fåfängt att hoppas.

Slutligen frågade jag om några andra alternativ. Trakealkollaps drabbar nästan bara småhundar. Trachea = luftstrupe. Larynx pares/laryngeal paralysis (LP) förekommer på retriever, särskilt labbar, och ännu större hundar. Larynx = struphuvud. ”Klaffarna” som öppnas och stängs när hunden andas respektive sväljer förlorar sin förmåga att utföra sitt arbete; till slut öppnas de inte alls och hunden kvävs. Hon kunde inte se det på andningen när Vanna var sövd och engelsmännens lista talar i annan riktning. Jag har fasat så fruktansvärt för att det ska vara det (hennes kollega nämnde det). Men nr 1 kanske är ungefär lika illa.