Gud hjälpe mig

Så rädd jag blev. Vanna började mullra efter maten, jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Det var som om det steg ett muller från bröstkorgen. Samtidigt gick hon omkring med låg kroppshållning. Detta pågick ett tag medan jag såg framför mig hur jag måste åka in och vart åker jag in? I förlängningen död: Sista dagen? Hon hoppade upp i soffan och fortsatte mullra. Vände sig om så att hon låg i hörnet och där spydde hon äntligen och det var bara en enda stor slemhög med lite morotsbitar och annat i. Aldrig sett så mycket slem.

Jag tänkte två saker. Antingen har det med hennes luftrörsproblematik att göra. Vi har haft en sådan nära-döden-upplevelse förut. Eller så är det magomvridning. Inka fick sin mitt i maten. Det kunde vara något liknande med Vanna.

Det var då, när hon låg på golvet och var lugn, som jag ringde kliniken. Jag frågade om magomvridning, även om jag hade svårt att tro det. Som jag uppfattat det försämras hunden kontinuerligt. Ville också kolla om det är meningen att man ska åka akut till dem och det var det om hunden är väldigt dålig. Öppet på dagtid, stänger 17. Jag måste skriva upp adressen till Blå Stjärnan i Gbg. Hallands Djursjukhus har bara jour till nio på kvällen.

Vad jag fruktar är att hon som typ Jimi Hendrix ska kvävas av sina egna spyor. Inte få luft. Det troligaste hon lider av är dynamisk bronkkollaps och en vacker dag kan väl bronkerna kollapsa fullkomligt.

Flatte är duktig

när matte jobbar. För det mesta…

Sitter fjättrad vid datorn med headset. Har vidtagit vissa åtgärder som att ställa två köksstolar bredvid varandra i hallen så att hon inte kan rusa till ytterdörren och skälla om det skulle ringa på den. Skäller som en galning gör hon i vilket fall men då kan jag åtminstone nypa henne i rumpan. (V: ”Du kan vad sa du?”) Det räcker att hon dricker vatten när jag pratar i telefon, låter sanslöst mycket och hon håller dessutom på sanslöst länge. Rakt in i Försäkringskassans öra eller vem jag för tillfället pratar med.

I söndags var jag och tittade på Wimbledonfinalen hos Malin, det var historiens längsta. Malins hund skällde på mig för att jag satt i hennes soffa och inte ägnade mig åt henne utan åt Federer-Djokovic. Fel gubbe vann. 🎾 Collie har fruktansvärda skall. Ringer man däremot på dörren skäller hon inte? Annars ska det skällas till höger och vänster och ut genom fönstret.

Jag bestämde mig en gång för alla efter att ha haft en collie i lägenhet: aldrig mer en ras med låg skalltröskel. Hellre är jag hundlös resten av livet.

Vanna är med sina brister och fel perfekt. 👌

Skogsbostigen

På min lediga dag hade jag tänkt åka till Torstorp men satt i tankar och körde fel. Det blev Skogsbo. Den går vi sällan. Det är den mest ansträngande leden i Åkullaskogarna. Och vem kan väl klandra en tio år gammal hund när hon efter tre timmars gående i 20-gradig värme vill doppa sig i en dypöl. Jag då möjligen. Det var så typiskt att det var på sista sträckan. Hon hade precis badat i en sjö dit vi gjort en liten avstickare och så trodde jag att det bara var att klampa landsvägen fram till bilen. Men nej, pilen pekar rakt in i skogen och där gick det uppför igen. Förbannat uppför. Då blev jag tvungen att sätta mig. Som Tove Jansson i visan: Vägen hem var mycket lång / och ingen har jag mött, / nu blir kvällarna kyliga och sena. / Kom trösta mig en smula, / för nu är jag ganska trött / och med ens så förfärligt allena.

Det visade sig nästan omöjligt att bli av med gyttjan trots att jag sköljde henne grundligt. Handdukarna tog slut när jag fick ställa henne i duschen gång på gång. Vattnet såg rent ut men hunden var inte ren. Dagen efter upptäckte jag att hon hade skakat sig med sin smutsiga päls på väggarna i hallen, köket och badrummet så att skiten fastnat överallt. :/

Diskuterade bilmärken med besiktningsmannen på efterkontrollen. Han hade valt Kia framför Seat. Men de är sega på motorväg, sa jag. Du kör väl inte så mycket på motorväg, sa han. 🤔 Har tänkt extremt mycket på pappa på sistone. Vi brukade besikta ihop. Nu är det snart dödsdagen, sen är det födelsedagen. Det har gått sju år men det är som om jag träffade honom i går. Farfar häromdagen.

Rapport från de osaligas ängder

Innan jag satte mig i bilen som jag knappt vågar köra vecklade jag ut varningstriangeln. Tänkte att det var en fördel att veta hur den är konstruerad. Om man inte ens kan placera ut en varningstriangel ska man nog inte ha bil.

Bilen körde mig till Biltema och hem. Hoppas den kör mig till Fredrik också. Han byter mina däck och lånar ut sitt garage för reparationer.

Sörjer över att Vanna och jag inte kunde göra det jag drömt om. Hyra stuga. Först dåligt väder, sen sjuk, sen bilen paj och sen plötsligt och oväntat jobba hela juli och hela augusti. Som en hundägare vars hund fyllt 11 skrev: ”Jag tar väl inte för givet att det blir någon ‘nästa sommar’ för oss heller.” Vi har i alla fall tränat lite rally, både inne och ute. Hon har gjort stora framsteg med snurrandet och ståendet. Vi koncentrerar oss på enstaka moment. Börjat införa högersidan.

I september var det tänkt att jag skulle opereras (jag är uppsatt i kölistan) men jag har efter moget övervägande kommit fram till att det inte är värt det. Inte bara för att jag måste bäckenknipa resten av livet. Mest för att kvinnor med pmds har visat sig få svårare klimakteriebesvär än andra (vi ska fortsätta lida) och klimakteriet kan både förvärras och tidigareläggas av hysterektomi – även om man behåller äggstockarna. Slipper också ta risken att få framfall och inkontinens. Byta ut bindor mot blöja? Nej tack. Alt. opereras igen och igen för att få bukt med framfallen/inkontinensen. Om det vill sig illa alltså. Man kan självklart tillhöra de lyckliga som inte får några problem alls.

Operationen i sig hade gjort mig begränsad i tre månader – ingen hård träning och inga tunga lyft. Man bör undvika hushållssysslor som matlagning och dammsugning i minst en månad men får ta lättare promenader med hunden efter bara några dagar.

Gynekologen ringer på fredag. Minipillren har gjort att jag blött mer eller mindre varje dag i snart tre månader. Det var så länge hon tyckte vi skulle testa. Ett tag knäckte det mig mer psykiskt än fysiskt. Om de minskar myomblödningarna går inte att säga – däremot har de förlängt blödningsperioden. Är nu inne på tolfte dagen. Resten av månaden småblödningar hit och dit.

Ursäkta dessa blodiga detaljer men sånt är livet. För patienter med känd myomatös uterus.

Hade jag inte fått behandlingen som krymte det största myomet från en tennisboll till (något större än) en golfboll hade jag blivit tvungen att ta bort livmodern. Blödde ner kontorsstolar. Gick inte att leva ett socialt liv. Men bara för det tycker jag att jag får stå ut med hjälp av Cyklokapron som minskar blodmängden med ca hälften. Det är ändå mer än dubbelt så mycket som normala kvinnor. Skulle jag göra hysterektomi skulle det varit gjort för tio-femton år sen. Jag är för gammal nu. Får vänta på det naturliga klimakteriet som krymper myomen naturligt.

Inledde i förrgår 5:2-dieten eftersom jag känner mig så jävla tjock. Jag har inte kunnat motionera ordentligt. Visst påverkas magen av förstorad livmoder och myom. De märks. Det kan hända att det är en stor anledning till att livremmen inte sitter som den brukar. Men det är även fett. Ska dra ner på godiset. Min enda tröst!

It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding)

Ur journalen:

”Gyn/Obstetriskt: 0-para. Mångårig menometrorragiproblematik.”

”Har in i det längsta velat undvika operativ åtgärd. Upplever gynundersökningar väldigt obehagliga varför vi endast gör ett vaginalt ultraljud för mätning av myom.”

”Största myomet mäter fortsatt 50 mm i diameter. Det näst största 41 mm. Har ytterligare några mindre.”

”Gynekologisk status: Påtagligt förstorad uterus som går till tre tvärfingrar nedom naveln.”

”Bedömning: För stor livmoder för att göra NovaSure. Kommer inte upp med endometriebiopsi så något prov blir ej taget på livmoderslemhinnan. Diskuterar alternativ.”

”Allmäntillstånd: Gott. Slank. Hjärta: Regelbunden rytm, inga hörbara bi- eller blåsljud. Blodtryck: 120/80. Lungor: Rena andningsljud bilateralt.”

You feel to moan but unlike before
You discover that you’d just be one more
Person crying

Ful och fattig

190702. Har ägnat hela den här dagen åt att vara deprimerad. Bara legat i sängen och surfat på bilar. Hur har jag tänkt att en ny (om än begagnad) bil ska finansieras? Igår stannade den i rondellen. Helt tyst var den. Jag stängde av och startade om, då gick den igen.

På torsdag ska vi åtgärda felen hos Fredrik men jag vet inte ens om jag kommer dit. Klarar bilfan tre mil? Vilket mystiskt fel ska inträffa härnäst?

”Varför är jag ful och fattig”, som pigan Lina sa. Varför blöder jag konstant. Varför togs min medicin ifrån mig. Varför ligger jag i sängen hela dagarna, precis som min deprimerade morsa när jag växte upp. Varför går allting i arv. Varför, o varför?