Min vän Lisen

Kisen har blivit omdöpt till Lisen. Eller Fisen-Lisen, som jag säger.

Hon tycks ha ett kanontemperament. Jag tror att många kattungar kan vara lite försiktiga när de byter hem och vissa springer nog och gömmer sig. Under badkaret t.ex. Det har någon av mina gjort. Tro det eller ej, men detta är min femte kattunge. Det är bara så länge sen.

Idag dundrade Micke in och hon blev inte det minsta rädd. Höga ljud skrämmer henne inte. Hon äter och dricker som hon ska. Ej kräsen!

Igår lämnades hon ensam en stund och även idag. Det verkar inte bekomma henne. Kort sagt: en idealisk katt. Än så länge! 😉 Lite allergiframkallande bara, men det visste jag ju att hon skulle vara. Jag har beställt sånt där specialschampo – hur i hela världen jag ska kunna schamponera henne är en annan femma. 🙀 Jag tar en dag i sänder allergitablett om dagen och ska börja med nässpray och hoppas jag kan fasa ut det när kroppen vant sig.

Christmas Tea 🫖

För en gångs skull är engelskan motiverad. Det finns inget mer brittiskt slott än Tjolöholm. Inte ens i Storbritannien! 🙂

Teet var redan färdigt. Bara att trycka ner spaken.

Allt var inte lika gott men det som var gott var väldigt gott.

Barnorkester

Slottet i bakgrunden

Jag tänkte på Vanna och alla de gånger vi varit här – antingen vår, sommar eller höst. Aldrig vinter.

Älskade dessa tändsticksaskar

Ni ser ju

Konstnärens hund som hette Selma. Förutom fyra tändsticksaskar köpte jag en bricka med Tjolöholmsmotiv.

Tovad hundboll 💗

Nya sidor

Ja, idag fick man se en ny sida av sin älskade kattunge. Hon är visserligen inte min på pappret än men i övermorgon?

Idag skulle de åka till veterinären och bli besiktade, vaccinerade och chippade. Därmed fick de även åka bil för första gången. Det gick ovanligt bra. De sa inte ett pip. Soya brukade jama mer eller mindre oavbrutet.

Kattunge nr 1 reagerade inte på vaccinationssprutan. Jag sveptes in i en falsk känsla av harmoni. Detta blir utmärkt! Ingen rädder för veterinären här! Men då tog hon fram chippet – som på nån vänster också skulle sprutas in. Då jävlar vaknade nr 1! Det här var INTE trevligt! Det var tvärtom jävligt otrevligt! Vad gör en katt som tycker att något är jävligt otrevligt? Hundar biter (i värsta fall), katter klöser och spottar och fräser och kämpar för sitt liv där de sitter fast i de blå handskarna.

Nr 2 (min) reagerade negativt redan på vaccinationssprutan och sen blev det sju resor värre.

Nr 3 reagerade som nr 2 på båda punkterna.

Jag, Majsan, har överlevt ett fruktansvärt veterinärbesök. Det värsta är att jag ska dit igen om fyra veckor! 🙀

Svart på vitt att hon är svart & vit! Men hårrem? Är det veterinärska för päls? ”Hud, hårrem, tassar”

Hundpassning

Duktig

Men de har vält vattenskålen två gånger. Min kompis ba: ”Då blev jag lite trött.”

Grått & rosa

Jag har redan beställt en transportbur, en kattlåda och en kattunnel. Buren och tunneln går i rosa och grått. Idag beställde jag följande:

Om matten själv får välja

Om matten fritt hade fått välja katten, dvs. dess färg, hade det inte blivit denna. Det verkar som om jag aldrig ska ha något annat än svarta djur. Chico var ett hundundantag men så finns heller inga svarta eller svartvita collies. Det finns svartvita shetland sheepdogs – även om de är sällsynta.

Jag ville att Inka skulle vara brun, hon blev svart. Jag ville att Vanna skulle vara brun, hon blev också svart. Men det är jag i efterhand ganska nöjd med – jag tror inte en brun flat hade varit lika fin. De har ofta lite dassiga pälsar och så har de ljusare ögon. Hennes utseende var det bästa, jag älskade hennes look. Hon var så mjuk i konturerna. Så nallebjörnsaktig.

När jag skulle skaffa Soya var det absolut viktigaste att hon var hundvan eftersom hon skulle sammanföras med Chico som var rädd för katter (anfall är bästa försvar). På den tiden läste man annonser i tidningen. Jag åkte till Hedared utanför Borås (där jag bodde) och blev ovälkomnad av en schäfer i dörren. Han vaktade – om man säger så. Ägaren fick ta undan honom. Jag hade att välja mellan en svartvit kattunge och en brunrandig och av två onda ting blev det en svartvit.

Det innebar att jag fick världens smartaste och snällaste katt. Även sötaste. Hon var söt i sig själv.

Men om det någonsin blir någon mer katt, sa jag till mig själv, ska det vara en röd eller en grå eller något annat skojigt. Gärna semilånghårig.

Jaha. Då får min kompis katt Zelda ungar. Givetvis är alla svartvita. Hade jag inte fallit för en av dem hade jag inte tagit någon av dem. Men nu har jag connectat med Majsan. Och idag bestämde jag mig (nog). Vi ska till veterinären nästa onsdag. Går hon igenom besiktningen är hon min. Kattförsäkringen hos Folksam kostar 50 spänn i månaden.

P.S. Jag har haft en beige katt vid namn Lipton men han flyttade in hos grannen (för många djur i min lägenhet). Findus var som sin namne brunrandig. Han blev påkörd före två års ålder, jag grät under stjärnorna, min far grävde ner honom i trädgården. Cleo var trefärgad.

Dagbok från ensamheten

Det är extremt ansträngande att bry sig så mycket om någon som bara har ett ytligt intresse för en själv. Det konstaterar jag sittande på balkongen klockan 04:30 i morgonrock. Jag kunde inte sova och gick upp. Blommorna blommar. Jorden går under men det viktigaste är att vi får fortsätta köra bil – in i döden.

Jag kan faktiskt inte förstå de som har barn och inte känner ångest. Jag har inga barn, jag känner ändå ångest. Vi kommer inte att klara något klimatmål.

Och jag kommer inte över min kärlek till en viss person. Eller nu är det så här: Jag är inte förälskad längre. Inte som jag var. Ändå älskar jag honom. Hur slutar man älska? Bara om han försvinner.

Så länge han är kvar har jag två val: kommunicera eller ignorera. Men hur jag än ignorerar vägrar kärleken dö.

Det är synd om mig. Jag är människa och det är synd om människorna. Jag hade velat vara en fågel. Ja, jag hade t.o.m. kunnat tänka mig att vara en undulat på Vallarna, omhändertagen av kommunen. De flyger omkring i en slags rastgård. De har många vänner och kärlekar. Man ser på undulater när de mår bra, de kan inte dölja det. När de är ledsna eller rädda ligger vingarna slickade mot kroppen. När de är pigga och glada burrar de upp sig. Det måste vara de kärleksfullaste fåglar som finns. Det är viktigare för en undulat att ha en vän än att flyga långa sträckor. Därmed inte sagt att friheten inte alltid är att föredra framför fångenskapen.

Jag, jag är som ett skadat djur, som inte kommer ur sin gyllne bur, som Lundell sjöng.

Fåglarna sjunger nu också. Det regnar. Men jag fryser inte för det är sommar längs kusterna i södra Sverige. Lite kyligt om benen bara.

Hur kunde jag bli så förtjust i någon och hur kan livet vara så orättvist att – – –

Jag vet, det är rätt åt mig.

Jag ska inte älska någon för jag kan inte älska någon. Det är rätt och riktigt.

Det man inte kan ska man inte heller.

Kärlekens pris

”Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig”

Det är inte värdigt. Möjligen mänskligt.

Illa nog

Väldigt många förlorar sin livskamrat men jag kommer hela tiden på mig själv med att tänka: ”Vet folk det här? Vet andra människor att den här oerhörda smärtan liksom är del av paketet?” Om sorg för mig tidigare varit: jag förstår inte vad världen kommer vara utan dig, är den här nya sorgen: jag förstår inte att världen kommer vara utan dig.

Varje år sen pappa dog har julen varit smärtsam. Det förändras inte för att det är elfte julen utan honom. Nu ska jag dessutom fira utan Vanna – för första gången på – vad blir det – tolv år?

I grupperna på sociala medier och över Zoom finner jag nya fränder. Här diskuteras vardagens meningslöshet, dödslängtan, tomheten som tycks ta upp mer plats än vad den levande partnern någonsin gjorde. Här berättas att det första året är en hadesvandring som lika gärna kan vaskas från första dagen, och att inte bara första julen kommer att vara skit, utan kanske typ fem–tio jular framöver.

Jag har aldrig haft nån tvåbent livskamrat på det sättet, jag är lyckligt befriad från den sorgen. Det räcker med fäder och hundar. Det är illa nog.